Sida 176
IX. Linie- och stationsundersökningar
176
Öfvergå vi till de genom korrektion erhållna värdena »- = 493, p — 426 och r = 449--ËüL (2. 144+ 12+ 449) = 432, så erhålla vi:
X = 493 — V 426 (493 — 432) = 332 S. E. y — 426 — V 426 (493 — 432) = 265 » z = V 426 (493—432) = 161 »
Emedan summan af x och y nu blir endast 597, så visar sig här sammandragningen ännu större.
Om det inträffar, dels att värdena af r, r, p och [>', vare sig okorrigerade eller med skäligt afdrag för polarisationen, äro sådana, att rp — r p, dels att värdena af x och y bli desamma, vare sig att de beräknas efter formelsystemet I eller efter systemet III; kan man vara temligen förvissad, att alla dessa värden äro riktiga.
(I förbigående nämnes här, att, i fråga om två afledningar, af hvilka den ena har motståndet a och den andra motståndet b, med ett mellanliggande liniestvcke, som har motstån-
c2 \
det c, sammandragningens storlek eller liniens krympning är — - ^
Fig. 117.
Specialmätning. Oberoende af polarisationen och utan inblandning af motståndet i afledningen, kan man, medelst differentialmätning, bestämma en aflednings läge, om äfven en afledningsfri linie finns mellan undersökningsstationen och stationen på andra sidan om felet. I detta gynsamma fall har man att utföra följande tvenne mätningar:
Efter det att stationen på andra sidan om afledningen blifvit anmodad att med hvarandra direkt förena de båda linierna, insätter man undersöknings-instrumenterna på sätt visas i fig. 117. Kompenseringsresultatet blir tydligen lika med motståndet i de båda linierna tillsammans eller
x -J- x = R.
Derefter förbindas undersökningsinstrumenterna med linierna på sätt visas i fig. 118. Härvid har man, för att återkomma till differentialgalvanometerns liknande vid en våg, på den ena vågskålen lagt den linie hvars tyngd (motstånd) man antagit vara större. På den andra vågskålen har man åter lagt den linie, hvars tyngd (motstånd) man antagit vara mindre, tillsammans med reostaten, från hvilken man är i tillfälle att hemta de vigter (motståndsenheter), som erfordras för att få vågen att väga jemnt (d. v. s. bringa nålen på 0°). Dessa vigter (R") (reostatenheter) utgöra den tyngd (motstånd), hvarmed den ena
Källa: Project Runeberg ·