Sida 182
IX. Linie- och stationsundersökningar
182
Anm. 1. Mätningarne pä linien 105, b, hafva gifvit sä öfverensstämmande både mätnings- och räkningsresnltat, att man kan vara temligen förvissad, att endast en afledning är för handen, och att denna är belägen på 9,1 mils afstånd från stationen.
Anm. 2. Mätningarne på linien 97, a, hafva visserligen gifvit öfverensstämmande mätningsresultat, men räkningsresultaten äro deremot mycket skiljaktiga. Uträkningen enligt systemet 111 gifver ock x + y = 251 eller 68 mindre än liniens kända motstånd 319. När sammandragningen på 319 sålunda utgör 80; så utgör den på 100 omkring 25. Häraf kontraktionen i % = 25. Här äro två eller flera afledningar påtagligen för handen.
Anm. 3. I afseende på linien 119, a, samma anmärkning som näst föregående.
Fig. 120.
§ 67. Vanlig lcontaktmätning skulle egentligen utföras på enahanda sätt som vanlig afledningsmätning, naturligtvis med den skilnad, att batteriets kolpol isoleras från jorden och i stället förenas med den ena af de i kontakt varande linierna. Kontaktmätningen skulle alltså äfven omfatta tvenne särskilda mätningar från ömse sidor: den ena (fig. 120) med afbrott å båda linierna vid stationen på andra sidan om kontaktstället, den andra (fig. 121) med de båda linierna derstädes sinsemellan omedelbart förenade. Under antagande, att kontakten är fullt metallisk, har man dock plägat utföra endast en mätning, från det ena hållet, helst med differentialgalvanometer, dervid ledningarne på undersökningsstationen anordnats i enlighet med fig. 120 (eller fig. 121), utan afseende på, huru linierna vid biträdande stationen äro förbundna med hvarandra eller med jorden. Sålunda erhåller man
x -f- x — r (VI)
Emellertid borde vid denna mätning linierna helst vara isolerade åtminstone från jorden. Det erhållna kompenseringsresultatet reduceras till längdmått medelst division med summan af liniernas reduktionsfaktorer. Skulle kontakten ej vara
Källa: Project Runeberg ·