Sida 251
XII. Lagarne för telegrafliniers laddning och urladdning
•251
Den laddning, som på en kabel åvägabringas, fördelar sig lika längs efter hela kabeln, i fall den med batteriet icke förenade ändan af kabeln är från jorden isolerad. Det elektrostatiska trycket blir nemligen i sådant fall ett och samma utefter kabelns hela längd. Är den med batteriet icke förbundna ändan af kabeln förenad med jorden, blir trycket vid denna ända = 0, och endast vid batteripolen är trycket lika som i föregående fall. Om linien AB (fig. 155) föreställer den elektromotoriska kraftens storlek och sålunda äfven det elektrostatiska trycket vid batteripolen, så blir, om linien B C isoleras vid C, nämnde tryck lika stort å samtliga genomskärningsareor ddd af ledningskedjan. Laddningens qvantitet på (omkretsen af) hvarje särskild genomskärningsarea är proportionel mot det derstädes för handen varande elektrostatiska trycket. Alltså kunna linierna da anses såsom uttryck för laddningen på de särskilda genomskärningsareorna af linien dddd; ytan af parallelogrammen AB CL kan då anses såsom uttryck för liniens hela laddning.
Är linien deremot förenad med jorden vid C, så erhåller man linierna de såsom uttryck för det elektrostatiska trycket och på samma gång för laddningens storlek på de särskilda genomskärningsareorna dddd. Triangeln ABC blir då det grafiska måttet på hela laddningens storlek. Man finner häraf, att laddningen är på den öppna linien dubbelt så stor som på den slutna. Laddningen på den slutna linien är störst invid batteripolen; vid liniens motsatta ända minst.
Yi'hafva redan (sidd. 228—235) angifvit sättet att uppmäta storleken af en laddning. Vi erinra, att denna storlek Q är proportionel mot sinus för halfva den utslagsvinkel v°, som erhålles i en galvanometer, som, när ledaren (ögonblickligen) laddas, befinner sig insatt mellan densamma och batteriet; varande nämnde utslagsvinkel, om inga afledningar äro för handen, lika stor som den, som erhålles, när ledaren urladdas. Alltså
Q = Sin. £ .......................................... (6)
När nu laddningen för en viss kabel och en viss elektromotorisk kraft blifvit utrönt, kan laddningen för en annan kabel och «n annan elektromotorisk kraft lätt beräknas.
I fråga om luftlinier kunna ej några dylika beräkningar anställas, dels emedan härför erforderliga utredningar saknas, dels för det att de förhållanden, under hvilka ifrågavarande laddningar komma till stånd, äro allt för skiftande. De faktorer, hvilkas inverkan härvidlag behöfde utrönas, äro både många och invecklade, hvadan föga troligt är, att desamma kunna nöjaktigt utredas.
Emellertid är det påtagligt, att en hiftlinies laddning »förmåga måste, under för öfrigt lika omständigheter, tilltaga proportionelt mot dess längd. Med tilltagande diameter tillväxer laddningsförmågan ock, likväl icke proportionelt, utan
Fig. 165.
Källa: Project Runeberg ·