Lärobok i telegrafi

•252

långsammare. En tråd om 4 millimeters diameter har visserligen större laddningsförmåga än en tråd om 2 millimeters diameter, men ej fullt dubbelt så stor.

För uppskattning af lufttrådars laddningsförmåga lät Siemens på sin gård uppsätta 120,85 meter ledningstråd om 2 engelska liniers diameter. De laddningar, som på denna tråd erhöllos, när den med batteriet icke förenade ändan af tråden var isolerad, jemfördes med de laddningar, som erhöllos uti en kondensator med plana ytor om 0,0225 qvadratmeters storlek och med 1 millimeters glas-tjocklek. Det befanns, att 1 meter tråd hade samma laddningsförmåga som 0,oooi qvadratmeter af kondensatorsytan.

§ 92. Till enhet för laddnings för måg ans uppmätande har man, såsom redan på sid. 229 blifvit omnämndt, (Faraday till ära) antagit 1 »farad», hvars underafdelning »mikrofarad» oftast används för uppmätandet och uttryckandet af en kropps laddningsförmåga. Kondensatorer förfärdigas, på det å sid. 228 antydda sätt, för olika behof till olika kapacitet. Kondensatorer om mer än 20 mikro-faraders kapacitet torde förekomma endast undantagsvis. Stundom äro dessa kondensatorer inrättade med underafdelningar, d. v. s. så, att man kan tillgodogöra sig antingen hela instrumentets laddningsförmåga eller endast en större eller mindre del deraf. Så t. ex. förekomma kondensatorer om en total kapacitet af 10 mikrofarader så inrättade, att de kunna fås att verka med endast

>

1, 2 eller 3 0. s. v. mikrofaraders kapacitet. Kondensatorer om en total kapacitet af 1 mikrofarad kunna fås inrättade med underafdelningar af tiondels och hundradels mikrofarader.

Att en ledare har t. ex. 3 mikrofaraders laddningsförmåga betyder alltså, att han från en elektricitetkälla med en viss elektromotorisk kraft antager lika stor laddning af elektricitet som en kondensator om 3 mikrofaraders kapacitet.

Omkring 3 telegraf-knots (— 5568 meter) af atlantiska kabeln hafva 1 mikrofarads laddningsförmfiga.

Man har ock föreslagit att till enhet i förevarande fall antaga en luftkondensator med kondensationsytor af en viss storlek (t. ex. 1 qvadratmeter) och 1 millimeters tjocklek å mellanliggande luftlager. Olämpligheten af ett dylikt mått framgår ur de praktiska svårigheterna vid dess framställande oeh begagnande. Ej nog med att det är nästan omöjligt att fullt exakt afpassa afståndet emellan metallytorna, mötes man nemligen äfven af den stora svårigheten att till mellanlägg emellan dem erhålla luft, som alltid är i afseende på sin specifika laddningsförmåga lika beskaffad.

Med en kabels laddningskoefficient förstår man dess laddningsförmåga på enheten af dess längd. Denna längdenhet är vanligen 1 telegraf-knot = 1856 meter. Måhända kunde det ock vara lämpligt att till dylik längdenhet antaga 1 kilometer. Har man uppmätit hela laddningskapaciteten hos en kabel af en viss längd, uttryckt i det slags längdmått, som är antaget till enhet för laddningskoefficientens bestämmande, så erhålles laddningskoefficienten för samma kabel genom att dividera siffervärdet af den vid mätningen erhållna kapaciteten med det tal, som uttrycker kabelns längd. Om t. ex. 100 knöts kabel har laddningskapaciteten 25 mikrofarader; så är kabelns laddningskoefficient = ^ = 0,2 5 mikrofarad.