Sida 354
XV. Bokstafstrycktelegrafer; kemiska och kopieringstelegrafer
•354
röres af 8. När åter S passerat öfver k, skjutes öfre ändan af k ytterligare så mycket utåt af den bakre, mer utspringande ändan af ee', att haket då ej längre utgör något hinder för k att med den framspringande delen, hvaruti spiral-fjedern är fästad, inlöpa uti öppningen s. Skulle k fortfarande hållas uppe, tilldess att 8 återkommer till den öppning, hvaruti k sticker upp, så kommer den uppstående ändan af k att träffas hvarken af e eller S. Skulle den telegraferande försumma att låta städet k falla ned, sedan S bildat kontakt mot detsamma, så uppstår följaktligen likväl ingen kontakt mellan städ och hafstång,' när S derefter passerar k.
Denna nyckeltillställning lärer emellertid icke gifva fullt pålitliga och i rätt tidsmoment inträffande kontakter. Med anledning deraf har den på sednare tiden modifierats derhän, att den rörelse af nyckeln S, som af dess sammanträffande med ett städ föranledes, öfverflyttas på en vanlig morsenyckel, hvilken med sin häfstång, klack och städ ingår i ledningen i stället för den här ofvan beskrifna tillställningen. Sålunda undvikes äfven batteriets slutning inom sig sjelft vid nyckelns öfvergång från klack- till städläge och tvärtom med deraf följande gnistbildning, hvilken olägenhet för sig dock kunde på enklare sätt afhjelpas.
Yi skola nu antyda den verksamhet, som den elektriska strömmen har sig förelagd vid apparatens användande. Yid mottagningsstationen har strömmen att gå igenom lindningarne på en elektromagnet, konstruerad så, som fig. 215 visar. I stället för den vanliga förbindningen medelst ett stycke mjukt jern äro elektromagnetbenen nedtill förenade medelst en stark stålmagnet NS. Benens öfra ändar blifva till följd häraf tvenne sinsemellan oliknämniga magnetpoler. Strömmen inledes i lindningarne i sådan riktning, att den permanenta magnetismen upphäfves eller förminskas af den genom strömmen åvägabragta elektromagnetismen.
Verkan af magneten N S på jernen inuti elektromagneterna kan modereras medelst ett stycke mjukt jern, som lägges öfver magnetens båda ben och af magneten sjelf qvarhålles. Allt efter som detta flyttbara ankare skjutes högre upp mot magnetpolerna eller längre ned ifrån dem, blir magnetens inverkan på jernen i rullarne mindre eller större. Spännfjedern r (fig. 216) måste alltid, för att när som helst kunna fullgöra den funktion, som här nedan omnämnes, inne-hafva en viss grad af spänning. Med hänsyn härtill måste den permanenta magnetens inverkan på jernen i eléktromagneterna åtminstone vara så stor, att dessa jern förmå qvarhålla ankaret n, när detta kommer dem helt nära. Den elektriska strömmens styrka åter måste vara åtminstone så stor, att den förmår så till vida upphäfva den genom induktion från den permanenta magneten åvägabragta magnetismen uti jernen i rullarne, att fjedern r blir i tillfälle att kasta ankaret uppåt. Är strömstyrkan liten, bör derföre läget af det flyttbara ankaret vara sådant, att den inducerade magnetismen endast nätt och jemnt är tillräcklig för ankarets qvarhållande i det nedre läget. En dylik känslig reglering lämpar sig emellertid äfven för starkare strömmar, hvilka endast så mycket
Fig. 215.
Källa: Project Runeberg ·