Lärobok i telegrafi

•569

fram papperet ett steg, hvarje gång fjedern till följd af excentriciteten af den skifva, han omfattar, flyttas i horisontal riktning ett steg. Genom särskild tillställning är sörjdt derför, att framflyttning af rimsan ej eger rum nästefter den omställning af korrektions- och bokstafshjulen, som här ofvan blifvit beskrifven. Enär rimsan flyttas fram ett steg i sammanhang med omflyttningen af hjulen, bör nemligen ej någon vidare framflyttning af rimsan ega rum, der man önskar att en siffra skall följa omedelbart på en bokstaf eller tvärtom. Det står för öfrigt den telegraferande fritt att, der han så önskar, bereda större mellanrum på rimsan genom att en eller flera gånger anslå den ena eller andra af de blanka tangenterna, allt efter som telegrafering af bokstäfver eller telegrafering af siffror eller andra särskilda tecken eger rum.

Nu torde böra i ordning följa att visa, huru utlösning af tryckverket på mekanisk-elektrisk väg åvägabringas. I fig. 337 se vi en parallelt med apparatens längdriktning tänkt genomskärning af elektromagnetrullen. Det i densamma instuckna jernet är i den öfre delen ihåligt, hvaremot vid den nedre ändan ett gröfre, i bordet infäldt jern är tillsatt likasom till en fot. Tätt ofvanför det ihåliga jernstycket synes från sidan en häfstång af messing, hvars öfver elektromagnetrullen befintliga ända är utgrenad så, att densamma gaffelformigt omfattar den ur rullen uppstickande delen af jernkärnan. Uppifrån sedd visas denna häfstång (förstorad) i fig. 340.

Närmast ofvan om nu beskrifna häfstång synes ändan x af ett af de båda i ett och samma plan belägna ankaren, som med hvarsin ända och på hvarsin sida gå fram öfver ändan af elektromagnetkärnan, varande hvardera ankaret, likasom tvärs öfver apparaten, utsträckt åt hvarsitt håll från nämnda kärna. I fig. 339 synas dessa båda ankaren utmärkta med bokstäfverna æ, x. De utgå med sin andra ända från de runda jernstyckena 1 och 2, synliga i samma figur. På dessa influera polerna SN af en stark permanent hästskomagnet, hvilka poler medelst en skruf kunna, efter behag, närmas till eller aflägsnas ifrån de runda jemen 1, 2. Man finner häraf, att de båda ankarne x, x hållas i permanent magnetiskt tillstånd. När den här ofvan beskrifna häfstången med sin öfver elektromagneten varande gaffelformiga ända fig. 340 befinner sig i sitt nedsänkta läge, komma de båda öfver jernkärnan befintliga ankarändarne ganska nära intill jernkärnans öfre ända, hvilken är likasom något utvikt under de båda ankarändarne. 1 sin ordning influera nu de båda ankarändarne på hvarsin hälft af jernkärnan, hvilken alltså får oliknämnig magnetism i dessa båda utvikta hälfter och följaktligen attraherar såväl det ena som det andra ankarets närmaste ända. Så snart en elektrisk ström cirkulerar genom elektro-magnetlindningarne, uppkommer i jernkärnan ny magnetism, som utbreder sig likformigt i jernkärnans båda hälfter och sålunda i dess öfre ända åvägabringar den förändring, att der uppkommer en enda pol i stället för de två poler, som uppstå genom influens från den permanenta magneten. Efter denna förändring

Fig. 340.