Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor

Dugse till intet som allvnre bär; men bringar S banen Dådlöse sysslor, lärdt dvaleri, forgätligit arbet;

Tidforderf uti lek, och Fröjas snöplige tjenster.

Freden är hin, som folk och land med lättja betungar; Freden är hin, som modstjäl mannen, och märgen i benen Smälter S väg: är den som förstame vaggar i sömnen, Trygger i säkran dröm, uti kättia och i veklige luster: Vapen och värja bli tung, slott gränsor kom’ uti glömska In till dess att land och rike, de fall’ uti händer Dem som.i vapen st& lura derä, och vakta p& glaset.

Den som af detta prof känner åhåg att läsa mera, kan slå upp Stjernhjelms Musa Suetizantes, der en älskvärd typografi förlänar njutningen mera stämning.

Gustaf Casimir Leionhufvud höll senare också ett upptåg, på hvilket vår beskrifvare icke blef stort slugare. »De som voro bädhc till häst och fot, voro med turkeske hattar och kläder utstofferade, med förmommade (maskerade) svarte ansigten allesammans. Här uti var ett brinnande berg; der på suto musicanter och spelemän och spelade ganska ljufligen. Var också ett skepp, som gick af och an, och der uti suto några mönstra och några, som rodde med ådror. Var ock en vagn, som två elefanter drogo (i elefanters liknelse); der uti suto ock någre mönstra och en smed med en hamar och smide uti vagnen och hvad annat mer der var till att se».

Den 7 November hölls kunglig taffel igen. Der är vår skildrare på fast mark. »På presternas bord voro två anrättningar med mat och 36 rätter i hvar anrättningen. Den tredje anrättningen var med allahanda konfeet och suckaat, ock så till 36 slag, ganska kostligt, och inbars i silfver confecte faat, hvilka hade en hög fot under sig, och stod borden sä öfver dermed att det ena skiöts in på det andra. Godt välsmakande Spanskt och Renskt vin gafs der tillfyllest, och inga andra dricker, utan den som begärde svalkedrick, fick god Brunnswicks Mumma. Hvar och en drack så mycket honom luste och behagade, och ingen blef tvingad, qvod notabile est. Allenast när de drucko H. K. M:ttz Enkiedrottningens och Hans F. Nådes Hertig Carlz lyckönskan, måste drickas uth». Gästabudet varade till kl. 3 efter midnatt.

Den 12 November hölls ett annat slags spektakel, som redan vid Erik XIV:s kröning hade praktiserats. »Effter middag var ett speetaeulum med allahanda djur, som insläpptes uti en gård, hvilken murad var in under slottsmuren på den sidan, som vetter åt Bollhuset.* Först släpptes ett lejon och en buffeloxe tillhopa. När lejo-

Lejonkulan.