Sida 517
II. Folkfester
KO MM UN t KA TIOS EK
i Stockholm. Kuskarne hafva deremot sannolikt bibehållit sig tämligen lika, om ock deras yttre då och då uppsnyggats, och hafva alltid utmärkt sig för större höflighct och vänlighet än äkarnc samt mot en ofta ringa drickspenning eller endast en sup och en smörgås (fig. 195) slitit ondt dag och natt och mången vinternatt timtals frusit på kuskbocken, under det de som bestält vagnen njutit sällskapsglädjen i fullt mått, utan att ens tänka på kusken och hästarne.
Redan så tidigt som 1733 utfärdades förordning mot öfverdådigt körande, men ett dylikt hörde ännu 1771 till »Stockholms oordent-iigheter»: »Inga barbarer», utbryter författaren, »äro sä grymma mot dessa flitiga och nyttiga djur (hästarne) som de svenska lutherska åkare: de slä dem under de gräsligaste bördor; de svärja, och förgäfves befalla djeflar fara uti dessa usla kreaturen, under tusen förbannelser. ...
Paulus säger, att Kreaturen sucka med oss efter förvandling ----men hvilka af dem
hafva väl mera orsak att sucka än Stockholms stads ikarehästar? Jag undrar hvilka de äro som sucka efter åkar-drängarne ? — Jag tror aldrig att Änglarne längta efter sådant sällskap som de äro vid kärran och slädan.
Förlåt mig. Eders Gudlöshet,
att jag vågar tala Eder till ur så allvarsam ton, sedan jag erfarit, att I akten taxor och cateches alldeles lika med gamla Avisor.»
Ett annat samfärdsmedel till lands var porte chaisen, hvilken in fördes af konglig sekreteraren L. Klinkowström och privilegierades 1726. Priset varierade mellan 6 och 16 öre silfvermynt för kursen för hel dag betalades 2 daler och för vecka 10 daler silfvermynt Då vagn mötte porte-chaise, måste den förre hålla undan vid portö rens rop. Portörerna, som mestadels bestodo af militärer, åtnjöto för
Gamla Stockholm. ^ ^
Flf. 195. Hyrku»k. Kftcr C. A. DahUtrdm.
Källa: Project Runeberg ·
