Sida 251
II. Folkfester
Hvad Ekström om morgnarne filosoferade öfver, medan han ä ett af brunnstaken inväntade de gummors återkomst, hvilka i de lef-vande hemtarne i husen kringförde lifselexiret till de sjuke, fick man ej då veta. Meddelsam blef han egentligen ej förr än mot qvällen, då han återvände från betesmarkerna kring »Sinkens dam», en då för tiden mycket anlitad promenadplats i utkanten af Södermalm. Då, medan hjorden fick ett sängfösningsbete å torgets magrare grästorfvor, samlade Ekström omkring sig en tacksam publik af sådarfa, som om qvällen hemtade vatten från brunnarne. Inför dessa uttalade han sina åsigter i politik. Utpräglad demokrat, gil-
Fig. 103. Getgubben* tårpil pä Maria kyrkogärtl.
lade han monarkien endast i det fall, att han sjelf vore kung. »Ty dä», sade han, »skulle den fattige få kakan tvä skilling billigare än nu!» Som nu kakan endast kostade I skilling, jublade de muntra åhörarne. »Hurra! om Kräfta-far (ett honom af okänd anledning gif-vet öknamn) vore kung, så finge vi en kaka för ingenting och två styfver på köpet!»
Hans son, en ganska lofvande yngling af vackert utseende, ehuru halt, och som studerade vid Upsala akademi, öfvcrgaf vid fadrens fall helt och hållet sina framtidsplaner och kom att dela ljuft och ledt med den gamle. Till den ändan valde han vattenåkareyrket till sitt kall. Afvcn han samlade vid dagsverkets slut kring sig en road
Källa: Project Runeberg ·
