Sida 46
I. Högtiderna Jul och Påsk
ter deras exempel fara de andra narrarne efter; de rasa och ställa sig vansinniga med förvandlad gestalt, såsom i de ovidiansh-a metamorfoserna, i synnerhet i Fastan ... Så sätter slagtaren ett bock-eller oxhufvud pä sig och härmar dessa djurs stämma, eller grymtar han som svin. Så gå fiskarena omkring med nät och hof ... På samma sätt de andra Borgarena, efter hvars och ens stånd och väsen. En sädan frihet tillätes dem af Öfrigheten endast sex dagar före Fastan. Det fins också icke någon bland de utklädda, som fräckare utstyr sig likt lättfärdiga qvinnor än de utländska målarne . . . men af de inländska afskys sådant».
Under katolska tiden var påsken särdeles festlig; derom kan man få besked i 1571 års kyrkoordning som innehåller förbud mot åtskilliga ceremonier:
"£å jfaf oef om fpåjdja lijbf) Äorfet fjtoarfett uebfjctleggiaS etter upp* tagfja-3, ide om fving bragfjag ..."
"3dc ffaf fjefler luava fövbubfjet (jåjom loanbt ar) ringia i Simbefg* locdomic (jettet än någfjon annan tijbf) om åfjrct/ hj tfjeu febfjen font mar/ af man fä ide ffuttc ringia/ utfjan bläfa i fjovn etter annat flijtt/ ^affuer od fjafjt maantroo mebfj figfj".
"Så ffa( man ide getter fläbfja Scfätcn om gajlona".
Dessa gifva ett begrepp om det pittoreska gatulif som kulten framkallade. Att i sammanhang härmed, ringningen, hvilken vitl liksom än i dag pä landet, måtte ha varit frivillig, gifvit anledning till folkförnöjelser synes af följande bestämmelse i nämda Ordning:
"'Ulä flodor fjafjiicr od marit ffort mijjbruf . . . nemligfja jåbana jont tfjcn fonga ringning på Siälabagfjcn odj fiäfa ajjtonen/ tfjer en fjoop mcb unga geltiingar fotnota lil fltjrfiotta/ od) itttbcr jåbana ringnings ften bcbrijjua tmjfin öjfucrbåbigf) ffaldjfject".
Att skådespel under medeltiden uppfördes i Sverige, är alldeles säkert och att de då äfven förekommit i Fastan kan antagas. Olaus Petri säger nämligen i företalet till Tobie Comedia: »Somlighe bru-kadhe Spel eller Comedier och Tragedier på uppenbara spelplatser eller skodoplatser . . . Thetsamma haffua och våre förfädher brukat så här j landet sont j annor land, sedhan Christendomen hijt kom, tnedh vijsor, rijm och Comedier om helgha män, som föregaflz til godh exempel, om the ellies hadhe altijd så rett drabbat sanningen, som the ther sådana dichtade, synas haffua hafft meningen godh ...»
Ett Patent af 1669 angifver, att Fastlagen då ännu firades på ett bullersamt sätt och med Fastlngs-Spcl. Det förtjenar anföras, emedan det är förbisedt och emedan det ger visshet i en punkt der gissningar länge herrskat:
Källa: Project Runeberg ·
