Sida 263
II. Folkfester
Kap.
IX.
Barn och ungdom.
Vaggan och dopet. — A mvisor. — Leksaker. — Lekar. — ABC-bokcn. — Tuppen. — Or bis pictus. — Regne rs begrepp. — Tilcmaque. — Robin son. — Godtköpssagor.
När en stockholmare blifvit född till verlden, kommer han genast i händerna pä »frun», hvilken badar den lille, hvarefter hon icke underlåter att kasta ett kol i badvattnet, och fortfares dermed ända tills barnet är döpt; af hvad orsak uppger man ej, ty en stadsbo har visserligen sina vanor, men kan aldrig vara skrockfull. Det är en gammal plägsed.
Sedan lägges lillan i vaggan, en inrättning som synes vara urgammal, men nu håller på att försvinna ur bruk.* Vi begagna derfor ett tillfälle att meddela afbildningar: 1:0) af en vagga i medeltidens stil (fig. 109); 2:0) en dylik som tillhört en af de mest ryktbara stockholmare — konung Karl XII (fig. 11 o), hvars bekanta vaggvisa, på en outsägligt jämmerlig melodi, än i dag gifvcr ett nytt Fis. IO,. Va£B»; medeltida» uti. slägte en lefvande försmak af den- Kr,cr ""*■ ' H”'- Muwim.
na verldens uselhet**. Den finnes
upptecknad med många olika texter. Stockholmarne begagna dock aldrig andra än »vyss, vyss», med variationer.
Åtta eller fjorton dagar efter födelsen hålles dopet; då den nyfödde skall vara klädd i sin dopklädning, på hvilket plagg fordom nedlades kostnad och arbete. Vid tillfället skänka faddrarne en gåfva, vanligen en silfversked. I stället erhålla faddrarne krona och
* Till och med pä Stora Barnhuset, hvilken inrättning sålt af hela sin uppsättning af vaggor och skafTat jern sängar.
** Melodien skall vara efter en mycket gammal fransysk visa.
Källa: Project Runeberg ·
