Sida 375
II. Folkfester
3/2
BORCERSKAPET
Äfven arkitekter kommo in i magistraten, såsom Jean de la Vällde som vardt borgmästare 1671 och hof- och stadsarkitekt 1681, Nikodemus Tessin d. ä., som vardt rådman 1667, och Göran Adel-crantz, också hof- och stadsarkitekt, hvilken upphöjdes till borgmästare 1718.
Underligt nog, skola borgmästaren Olof Svart samt rådmännen Clement Rentzel och Eric Ericson i Gustaf den förstes tid hafva nyttjats som flaggmän (eskaderchefer) på rikets flotta*. Af samme konung användes magistratspersoner också i kinkiga diplomatiska uppdrag, såsom då borgmästaren Anders Simonsson jemte ståthållaren Gudmund Pehrsson skickades att underhandla med de upproriska småländin-garne. I dylikt uppdrag afsändes också borgmästaren Björn Björnsson till de upproriske dalkarlarne.
Många med samma namn och i slägt med livar andra finner man i förteckningen öfver magistratspersonerne. Bland dem voro herrarne Törne, af hvilka ej mindre än fem beklädt borgmästare-embetet, nämligen Olof Törne, som vardt borgmästare 1612, hans son Hans 1650 och dennes söner Michael 1683, Olof 1694 och Nils 1699.
Bland magistratssekreterarne hafva ock funnits många märklige män, först och främst Olaus Petri, som 1524 tillträdde sysslan, innehade henne i flere år och samtidigt var kyrkoherde i Storkyrkan.
För det handlande och handtverksidkande borgerskapet var det en eftersträfvad utmärkelse att komma in i magistraten. Bland de sedermera s. k. »illitcrate»** rådmän i gamla tider gjorde en och annan sig ryktbar, t. ex. Olof Larsson, hvilken S:t Olofs kapell (nu Adolf Fredriks kyrka) hade att tacka för sin fullbordan och som efter honom uppkallades. Denne Olof Larsson föddes 1592 i Söderköping af fattiga och ringa, >dock ärliga och kristliga» föräldrar. Vid tolf års ålder kom han till Stockholm, der han gaf sig i skola, »sökande sitt underhåll med sjungande vid andras fönster och dörrar». Sedan han dermed fortfarit i tre är, började han tjena hos hederligt folk, som ej långt efter »i betraktande af hans beskedlighet» hulpo honom att varda sin egen och försträckte honom medel att börja handel. Han företog flera handelsresor samt for med sina varor till svenska hären under Jakob De la Gardie vid Stora Nov-
* Tornquist: Utkast till Svenska flottans sjötåg. Sthlm 17SS. »Märkligt är», säger Tornquist, »att sådane cmbclsmän den tiden voro flaggmän ; men i samma mån som sjövetenskapen tillväxte, aftog denna deras höghet, så att på det stora skeppet Makalös var borgmästaren skeppare, hvilken syssla likväl den tiden var af mera anseende än nu».
•• Den siste icke lagkunnige eller s. k. »illitcrate» rådmannen var hattstofieraren Sjöberg, som afled 1874.
Källa: Project Runeberg ·
