Sida 102
Kroppars utvidgning genom värme.
Värmets vigtigaste verkan är, att det utvidgar kropparne. Alla kroppar utvidga sig i värme och draga sig tillsamman i köld. Om fuktig lera i hetta drager sig tillsamman och hopkrymper, så är detta endast ett skenbart undantag, enär genom hettan det vatten bortdunstar, som gaf den dess större rymd. Endast vatten utgör ett verkligt undantag. Sin största täthet uppnår det vid + 4° C.; från denna temperaturgrad utvidgar det sig beständigt, vare sig att dess värme ökas eller minskas. I det ögonblick, då det håller på att frysa, undergår det ungefär samma utvidgning, som vid en temperatur af + 8° C. Äfven då det fryser, utvidgar sig vattnet; is har således en mindre specifik vigt än vatten eller är lättare än detta och flyter derför på vatten.
Fig. 44.
Kropparnes utvidgning genom värme begagnas till värmemätning; företrädesvis begagnas dertill sådana kroppar, hvilka utmärka sig genom en viss likformighet i utvidgningen, och till dem höra framför allt qvicksilfver, men äfven sprit, luft och stundom till och med metaller. Det instrument, som vanligast begagnas till värmemätning, är termometern. Den består af ett trångt, nedtill med en ihålig kula slutande glasrör. Detta rör fylles med qvicksilfver eller färgad sprit, hvarpå det, sedan all luft genom kokning blifvit aflägsnad, hopsmältes upptill. På detta rör är en gradindelning eller skala anbragt, och på den bestämmes först den punkt, som qvicksilfret i röret uppnår, då det utvidgat sig under samma temperatur, som vatten behöfver, för att koka, och sammalunda den punkt, på hvilken qvicksilfret befinner sig, då det har samma temperatur som vatten behöfver för att frysa, eller,
