Tillbaka Read Runeberg

HVARFÖR och DERFÖR

Originalsida 107
Originalsida 107
Originalsida 106
Originalsida 107
106–107

107

Förändring i kropparnes aggregationstillstånd genom värme

This page has been proofread at least once. (diff) (history)

Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Förändring i kropparnes aggregationstillstånd genom värme.

En vigtig verkan af värmet är förändringen i kropparnes

aggregationstillstånd. Fasta kroppar förvandlas genom värme till

flytande, flytande kroppar eller vätskor till gasformiga kroppar.

Öfvergången från det fasta till det flytande tillståndet kallas

smältning, öfvergången från det flytande tillståndet till det

gasformiga kallas sjudning eller kokning. Dessa öfvergångar

inträffa hos hvarje kropp vid vissa, bestämda temperaturer,

som man kallar smältpunkt och kokpunkt. Smältpunkten är alltid

lika hög för en och samma kropp; kokpunkten är alltid lika hög

för samma vätska, såvida luftens tryck är lika starkt.

Då man upphettar en smältbar kropp, stiger dess temperatur

ända till dess den uppnått sin smältpunkt; men sedan förblir

temperaturen oförändrad, tilldess kroppen blifvit helt och hållet

flytande. Som nu det värme, som tillkommer under smältningen,

icke åstadkommer någon temperaturförändring, så säger man:

värmet har blifvit bundet eller latent (fördoldt). Om den flytande

kroppen till följd af temperaturförändring åter blir fast, så blir

det bundna värmet åter fritt. Äfven under kokning bindes värme,

som blir fritt, då kroppen åter blir flytande. Det bundna

värmet användes just till smältningen eller gasbildningen.

När en vätska öfvergår till luftformigt tillstånd, så bildar

den en gas. Denna gasbildning eger likväl icke endast rum vid

kokpunktens temperatur, hvilket visserligen är nödvändigt, när

hela massan af en vätska ända igenom skall förvandlas till gas,

utan den försiggår vid hvilken temperaturgrad som helst på den

med luften i beröring stående ytan. En sådan gasbildning vid

låg temperatur kallar man afdunstning. Gaser hafva, liksom

luften, en benägenhet att utvidga sig, och denna benägenhet kallar

man spänstighet. En gas’ spänstighet är så mycket större,

ju större dess täthet är, eller, då tätheten för öfrigt är lika,

ju starkare den uppvärmes.

Källa: Project Runeberg ·