Sida 14
man slagit den mot en fast kropp, och hvarför erfar man icke samma känsla, då man långsamt doppar ned handen i vattnet?
Derför att, om man plötsligt slår med handen i vattnet, vattenpartiklarna icke få tid att vika undan, utan tvärtom, en handens ytomfång motsvarande vattenmassa nedtryckes. Som nu de nedre vattenpartiklarne icke hvar för sig, utan i massa, göra motstånd, alldenstund trycket på dem eger rum samtidigt och med lika styrka, så måste ytans vattenpartiklar göra handens ytterligare inträngande samma motstånd, som en fast kropp, på hvilken man slår på med handen. Doppar man deremot handen långsamt ned i vattnet, så hafva de derunder liggande vattenpartiklarne tid att vika undan, för att derigenom gifva plats åt den inträngande handen.
*
Adhesion.
Adhesion är den mellan ytorna af olika kroppar rådande attraktion, förmedelst, hvilken kropparna häfta vid hvarandra. Den verkar alltid blott vid omedelbar beröring eller endast på mycket ringa afstånd. Den kraft, med hvilken en kropp häftar vid en annan, beror icke blott af adhesionskraftens styrka, utan äfven af denna krafts förhållande till såväl den ena som den andra kroppens kohesionskraft.
Hvarför kunna två planslipade metallskifvor, som man lägger ofvanpå hvarandra och fast sammantrycker, blott med möda åter skiljas åt?
Derför att båda skifvornas smådelar, till följd deraf att deras ytor äro så släta, komma i så nära beröring med hvarandra, att deras ömsesidiga attraktion eller adhesion kan träda i verksamhet.
Spegelskifvor, som läggas på hvarandra med sina polerade ytor, häfta så fast vid hvarandra, att de icke
