Hvarför och derför

Derför att kulan, när den nedfaller på marmorstycket, till följd af stötens häftighet nedplattas på det ställe, som träffar skifvan, och berör densamma med hela denna nedplattade yta, men sedermera, till följd af sin elasticitet, genast återtager sin runda form. Tryckes deremot kulan mot skifvan endast med handen, och således ingen kraft finnes, som rubbar smådelarnes läge, så berör hon skifvan blott på en enda punkt, och visar sig för den skull ock blott svart på denna.

Hvarför återtager en med luft fylld svinblåsa, som man med våld något platt-trycker, genast åter sin förra form, såsnart trycket upphört?

Derför att den luft, som finnes i densamma, visserligen gifver efter för sammantrycket, men, såsnart trycket upphör, till följd af sin elasticitet återtager sin förra form, och för den skull åter utspänner den sammantryckta blåsan.

Hvarför flyger en gummiboll längre än en sten, om man slår dem med ett sällträ?

Derför att den elastiska bollens af slaget träffade delar gifva efter ända till dess elasticitetens motverkan är lika med den stötande kraften, och således bollen genom de undanvikna delarnas tillbakaspringande till sitt ursprungliga läge än en gång får samma stöt. Stenen deremot är icke elastisk.

*

Tyngdkraft.

Alla kroppar på jorden hafva tyngd, d. v. s. attraheras af jorden eller hafva en benägenhet att närma sig jordens medelpunkt och falla, om de icke hindras genom en annan kraft. En verkan af denna jordens attraktionskraft, eller tyngdkraften, är det tryck, som hvarje kropp utöfvar på det underlag, som hindrar