Sida 34
Fasta kroppars jemnvigt och rörelse.
En kropp, som är i hvila, kan ej af sig sjelf komma i rörelse. Då en kropp ändrar sitt tillstånd, är det en från honom skiljd orsak, som frambringar förändringen; denna orsak kallar man kraft. Då flera krafter under deras gemensamma verkan helt och hållet upphäfva hvarandra, säger man, att de hålla hvarandra i jemnvigt. Jemnvigt inträder, då två fullkomligt lika krafter verka i motsatt riktning.
När en stötande kraft verkar på en kropp, så rör sig kroppen endast i riktningen af denna kraft och denna rörelse sker i rak linie. När en tryckande kraft inverkar på en i rörelse försat kropp, så förändrar kroppen i hvarje ögonblick sin riktning och beskrifver en kroklinie. En sådan i hvarje ögonblick verkande kraft är tyngden, och kastade kroppar hafva derför krokliniga banor. Genomlöper en kropp på lika tider alltid lika stora vägstycken, så har den en likformig rörelse. Genomlöper en kropp på lika tider olika vägstycken, så har den en olikformig rörelse, och då antingen en fortskyndad eller saktad rörelse, allt efter som de vägstycken, den på lika tid genomlupit, till- eller aftaga. En fallande kropp har en fortskyndad, en uppåt kastad en saktad rörelse.
Förhållandet mellan väglängden och den tid, på hvilken den tillryggalägges, kallar man hastighet. Af två kroppar har den större hastighet, som på samma tid tillryggalägger en större väglängd. En i rörelse försatt kropps verkan beror såväl af dess massa, som af dess hastighet; den motsvarar produkten af massan och hastigheten.
*
Hvarför har en med handen kastad kula en mycket ringare verkan än en, som afskjutes ur en bössa ?
Derför att den kastade kulan rör sig med mycket mindre hastighet, än den afskjutna, och en kastad kropps verkan icke blott beror af dess massa, utan äfven af dess hastighet.
