Sida 132
Ljuset.
När vi se föremålen, så beror detta på någon slags retelse hos vissa nerver i våra synorganer eller ögon. Orsaken till denna retelse kalla vi ljus.
Hvarje retelse uti näthinnan förorsakar känslan af ljus, och isynnerhet åstadkommes denna retelse genom de ljusstrålar, som komma från kroppar omkring oss och intränga i ögat. Enligt äldre åsigter bestod detta ljus af en mycket fin materia, ett ljusämne, som utgår från de lysande kropparna och träffar ögonnerverna. Detta ämne skall vara ovägbart, öfverhufvud sakna alla kropparnas väsendtliga egenskaper och blott kunna förnimmas genom sin verkan. Efter den nu allmänt antagna åsigten beror ljuset af en vågformig eller svängande rörelse, som, på samma sätt som ljudets och värmets rörelse, utgår från den lysande kroppen och, förmedelst vårt öga meddelande sig åt synnerven, här åstadkommer synförnimmelsen. Såsom medel för denna rörelse antager man ett högst fint och elastiskt ämne, -- etern -- hvilket uppfyller hela verldsrymden och alla kroppar.
Ljuskällor äro alla af sig sjelfva lysande kroppar, isynnerhet solen och fixstjernorna, vidare glödande och brinnande kroppar, såsom lågorna på våra lampor, talg- och vaxljus, slutligen några så kallade fosforescerande kroppar, isynnerhet ruttnande ämnen ur djur- och växt-riket, men äfven lefvande djur, såsom de vanliga lysmaskarna och de små hafsdjur, som förorsaka hafvets lysande. En särskild ljuskälla är elektriciteten, som vi skola lära känna längre Iram.
Ljuset sprider sig från en lysande punkt åt alla håll, och detta i räta linier. Dessa räta ljuslinier kallas ljusstrålar. Ljuset sprider sig med utomordentlig hastighet, ty det tillryggalägger på en sekund 40257 geografiska mil. Det genomlöper således hela afståndet från solen till jorden (omkring 20 millioner geografiska mil) på 8 minuter 13 sekunder, och det är omkring 900000 gånger snabbare än ljudet.
