Sida 200
Riksgränsbanan
riksgränsen aflät riksdagen 19 april 1893 till K. M:t en skrifvelse med anhållan att bli hörd, innan koncession på järnvägsanläggningar inom Norrbottens län af annan än lokal betydelse meddelades. På grund häraf återkallades den ingifna koncessionsansökan. 17 aug. 1896 anhöllo andra enskilda personer om koncession på en järnväg från Gällivare öfver Luossavaara och Kirunavaara till riksgränsen, hvarjämte hos norska regeringen ansöktes om koncession på fortsättningen på norsk sida till Ofotfjord. Den svenska linjen ansågs från militärt håll icke böra byggas, med mindre omfattande åtgärder till försvarets stärkande vidtoges. Länsstyrelsen äfvensom Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkte koncessionen, hufvudsakligen för att så snart som möjligt få banan till stånd. Järnvägsstyrelsen afstyrkte däremot på det kraftigaste med yrkande, att banan borde byggas af staten och att ny undersökning borde verkställas. Med instämmande i Järnvägsstyrelsens åsikt framlade regeringen 26 mars 1897 proposition till riksdagen om beviljandet af 40,000 kr. till undersökningar och förslag till anläggning af järnväg från Gällivare till norska gränsen i riktning mot Ofoten. Efter omfattande debatter beviljades det begärda beloppet till undersökningar på villkor, att dessa jämväl skulle afse frågan, huru staten skulle bereda sig garanti för, att malmbrytningen till skada för trafiken på banan icke för mycket inskränktes eller t. o. m. afstannade. I och med detta riksdagens beslut var sålunda frågan om koncessionens beviljande förfallen. Undersökningarna och uppgörandet af kostnadsförslag uppdrogos åt Järnvägsstyrelsen, som redan i början af dec. s. å. hade fullgjort uppdraget och aflämnat ritningar och kostnadsförslag. Kostnaden beräknades till 16,670,000 kr. utan och 21,498,000 med rullande materiel. Sedan en preliminär öfverenskommelse för erhållande af den ofvan nämnda garantien mot förlust för järnvägen träffats mellan staten och Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag, afläts 4 febr. 1898 proposition till riksdagen att under villkor af vissa kostnadsfria markupplåtelser och under förutsättning af beslut från norsk sida om anläggande af en anslutande bana från riksgränsen till Ofoten besluta anläggandet af en statsbana från Gällivare förbi Luossavaara och Kirunavaara malmfält till riksgränsen i riktning mot Ofoten samt att därför för 1899 bevilja 5,400,000 kr. Efter heta och grundliga debatter och sedan frågan af ministären gjorts till en kabinettsfråga, bifölls propositionen med 197 röster mot 149. På grund af svåra naturförhållanden och stora prisstegringar kräfde emellertid banans byggande ett långt högre belopp än det ursprungligen beräknade, så att de beviljade medlen slutligen uppgingo till 29,907,000 kr. Banans byggande påbörjades i juli 1898, och 15 nov. 1902 öppnades densamma för provisorisk trafik samt invigdes högtidligen 14 juli 1903.
Malmtåg, framfördt af elektriska lokomotiv på Riksgränsbanan.
Riksgränsbanan utgår från Gällivare station, öfvergår Linaälf, Kaitumälf och Kalixälf och framkommer därefter till Kiruna vid sjön Luossajärvi med Kirunavaara malmfält på sin västra och Luossavaara på sin östra sida. Banan framgår vidare i Torneälfs dalgång till södra ändan af Torne träsk och följer så dettas södra strand öfver Abisko förbi Nuolja, där fjället genomlöpes i en trafiktekniskt till 1,100 m. beräknad, faktiskt 1,049 m. lång tunnel, den längsta i Sverige, till sjöns norra ända genomgår därefter ytterligare en tunnel och framkommer så till Kopparåsen och, efter att ha genomlöpt en tredje tunnel, till sjön Vassijaure och vidare till stationen Riksgränsen på omkr. 68° 23' nordlig bredd. Banans högsta punkt, 551,5 m. ö. h., är belägen omkr. 50 km. från Gällivare. Från Gällivare till riksgränsen är banans längd 229,9 km., och afståndet mellan stationshusen vid ändpunkterna är 229,3 km. Gällivare och Kiruna ligga på ett
Källa: Project Runeberg ·
