Sida 688
Ruthström, Bror Olof Julius
nästan samtidigt af R. själf (jfr Radium, sp. 877). Han lyckades visa, att denna företeelse betingades af de "aktiva fällningar", som emanationerna afsätta på ytan af de kroppar, med hvilka de komma i beröring. Äfven de förändringar, som dessa aktiva fällningar spontant undergå, ha utförligt studerats af R., som därvid visat, att de aktiva fällningarna i själfva verket utgöra blandningar af flera omvandlingsprodukter af emanationerna. Bland nya radioaktiva element, som R. härvid upptäckt, märkas t. ex. torium A, aktinium A etc. Det var just för att förklara de nämnda och andra gåtfulla företeelser hos de radioaktiva ämnena, som R. föranleddes att 1902 tillsammans med Soddy uppställa den djärfva och för radioaktivitetslärans utveckling ytterst betydelsefulla desintegrationsteorien (se Radioaktivitet, sp. 872, samt Radioaktiva grundämnen, sp. 855-857), hvilken innebär ingenting mindre, än att ett kemiskt grundämne kan omvandlas till andra grundämnen. - Genom tillämpning af denna teori har R. dels kunnat beräkna de olika mängder af radioaktiva sönderfallsprodukter, som stå i jämvikt med hvarandra (se Radioaktiva mineral och bergarter, sp. 862-863), dels visat, att man kan erhålla ett minimivärde på minerals och bergarters ålder genom att bestämma deras halt af helium i förhållande till den mängd af detta ämne, som de årligen producera (se Radium, sp. 878). -- Sedan R. sålunda genom sina undersökningar öfver de radioaktiva ämnena på ett öfvertygande sätt visat, att atomerna icke längre kunna behandlas som odelbara storheter, har han till diskussion upptagit frågan om atomernas struktur, hvarvid han utvecklat den uppfattningen, att de särskilda grundämnenas atomer måste betraktas som komplexer, bestående af en inre, positivt elektriskt laddad kärna, hvilken omges af ett antal omkring denna roterande, negativa elektroner, som genom sina hastiga svängningar ge upphof till mycket korta ljusvågor. Dylika af elektroner uppbyggda "atommodeller" kunna i själfva verket förklara många af grundämnenas egenskaper. Bland dessa synes en del, de s. k. nukleära egenskaperna, utgå från eller vara bunden vid kärnan, medan andra, de icke nukleära, torde betingas af det sätt, på hvilket elektronerna äro grupperade omkring atomkärnan. De nukleära egenskaperna påverkas ej af yttre krafter, utan bibehålla sig oförändrade, äfven om atomen ingår i en kemisk förening. Sådana egenskaper äro t. ex. atomens massa och, hos de radioaktiva ämnena, dess strålningsförmåga. De icke nukleära egenskaperna åter äro af mera komplicerad och föränderlig natur, så att de t. ex. ändras, om kroppen ingår i en kemisk förening. De Rutherfordska atommodellerna ha på senaste tid utvecklats och matematiskt behandlats af dansken Bohr i Manchester. -- Flertalet af R:s vetenskapliga arbeten är publiceradt i "Philosophical magazine". Bland sammanfattande redogörelser må anföras Radioactivity (1904; 2:a uppl. 1905), Radioactive transformations (1906), utgörande R:s Silliman-föreläsningar vid Yale-universitetet i New Haven, samt Radioactive substances and their radiations (1913), hvaraf en tysk upplaga utgör bd 2 i "Handbuch der radiologie". Utmärkelser ha i stor utsträckning kommit R. till del. Af Royal society i London blef han 1903 medlem och höll 1904 inför detta sällskap en "Baker-föreläsning" samt erhöll sällskapets Rumfordmedalj; sedan 1910 är han led. af svenska Vet. akad. och erhöll 1908 Nobelpriset i kemi "för undersökningar rörande elementens sönderfall och de radioaktiva ämnenas kemi". K. A. V-g.
Rutherfordin [ra^thafod-], miner., omvandlingsprodukt af uranit.
Rutherfurd [ra'thofod], Lewis Morris, nordamerikansk astronom, f. 25 nov. 1816 i Morrisania, New York, d. 30 maj 1892 i New York, var ursprungligen jurist, men började på 1860-talet att på ett af honom inrättadt privatobservatorium i New York sysselsätta sig med astrofysikaliska och astrofotografiska arbeten. Han konstruerade flera nya spektralanalytiska och astrofotografiska instrument (bl. a. det första astrofotografiska objektivet 1864), och hans verksamhet på detta område blef af grundläggande betydelse (se Astrofotografi, sp. 279-280). Hans stora samlingar af astrofotografiskt observationsmaterial öfverlämnades sedermera till Columbiauniversitetets i New York observatorium, där bearbetningen af det gett upphof till en hel rad betydelsefulla resultat, särskildt beträffande fixstjärnparallaxer, stjärnhopar m. m. B-d.
Rutherglen [ra'thoglen l. ra'glon], köping (burgh) i skotska grefsk. Lanark, nära västra stranden af Clyde, strax s. ö. om Glasgow. 24,319 inv. (1911). Kemiska fabriker, pappersbruk, porslinsfabrik, skeppsvarf. I omgifningen finnas stora stenkolsgrufvor och järnverk. (J. F. N.)
Ruthner [röt-], Anton, österrikisk alpforskare, f. 1817 i Wien, d. 1897 i Salzburg, advokat i Wien, sedan notarie i Salzburg och en följd af år ordförande i österrikiska alpföreningen, författade Aus den Tauern. Berg- und gletscherreisen in den österreichischen hochalpen (1864; ny följd: Aus Tirol 1869) och det geografisk-etnografiska praktverket Das kaisertum Oesterreich (1879).
Ruths, Johann Georg Valentin, tysk målare, f. 1825 i Hamburg, d. där 1905, studerade i Düsseldorf för Schirmer från 1851, reste till Italien 1855 och bosatte sig 1857 i Hamburg. Han målade landskap från Italien och Alperna samt nordtyska skogar och hedar, strandbilder, flodmotiv och stämningar från gamla städer. R. är framför allt rikt representerad i Hamburgs Kunsthalle. (G-g N.)
Ruthström, Bror Olof Julius, violinist, f. 30 dec. 1877 i Sundsvall, studerade för J. Lindberg vid konservatoriet i Stockholm 1894-99, W. Burmester i Berlin 1900 och J. Joachim vid k. musikhögskolan där 1901-03, var förste konsertmästare under Joachim vid högskolans orkester 1902-03 och vid Göteborgs orkesterförening 1907-09,
Källa: Project Runeberg ·
