Sida 480
Rosen. 1. Reinhold von R.
Florens) målades 1877, den monumentala framställningen af A. E. Nordenskiöld i polarisen, 1886 (Nationalmuseum). Bland de märkligaste af R:s många öfriga porträtt äro general S. Lagerberg (1880, Göta lifgardes kasern), general O. Björnstjerna (s. å.), generaldirektör Troilius (1881, Järnvägsstyrelsen), Jean Bolinder (1883, Bolinders mek. verkstad), fabrikör Almgren (s. å.), professor P. Malmsten (1884), frih. af Ugglas (1889), målaren G. Palm (1890; fig. 5), kanslirådet F. Sander (1894, båda i Konstakademien), Pontus Wikner (1896, måladt flera år efter Wikners död, Göteborgs nation, Uppsala) och Gustaf Cederström (1915, i Konstakademien). En kopia efter Velasquez porträtt af infanten Balthasar Carlos till fots, utförd i Madrid 1880 och ommålad där 1902, eges af Nationalmuseum, en pastell Änkans skärf (1899) af galleriet i Helsingfors. I skulptur har R. utfört faderns byst och ett medaljongporträtt af sin moder (på de bådas monument, flottans begrafningsplats på Djurgården). R:s verksamhet som historiemålare betecknar ett nytt genombrott inom denna konstart i det svenska måleriet. Konstnären söker största möjliga historiska äkthet och noggrannhet i allt det yttre och därjämte den djupaste möjliga historiska karaktär. Själsanalysen är i R:s verk uttryckt på ett helt personligt, ibland gripande sätt (Karin i fängelset, den förlorade sonens moder). Bland historietaflorna betecknar "Drottning Dagmar" öfvergång till ett luftstudium och en målerisk bredd, som ej finns i konstnärens tidigare, mera tunna föredrag. Etsningarna äro mer än en gång personliga känsloutbrott, uttryck för harm och förakt (Göran Persson, Ture Jönsson), någon gång för godmodig välvilja. Alltid är karakteristiken skarp och säker. I porträtten är den individuella karaktären uttryckt med skärpa i personens framträdande (Karl XV), i en fyndigt funnen vändning på hufvudet, i blick och minspel (Lagerberg), än med bredd och liflighet (Sander), än med lugn analys (Palm), med fast, uthamrad formgifning (riksarkivarien Malmström), med djupt, innerligt känslouttryck (Wikner). Ett mästerligt studiehufvud, Gammal Sörmlandsbonde, inköptes af Nationalmuseum 1914. R. blef led. af Konstakademien 1872 (s. å. led. af danska konstakademien) och vice professor 1874. Han var professor i figurteckning och målning 1880-1908 samt akademiens direktör 1880-87 och 1893-99. Han blef kammarherre 1879 och filos. hedersdoktor i Uppsala 1900. 1903 valdes han till medlem af Svenska akademien efter Snoilsky, men afsade sig. Vid utställningar i utlandet har han vunnit flera utmärkelser. -- Som författare har han uppträdt med Bref från Orienten (1865), Ur min fars minnen (1880) och Sista dagen (s. å.), alla tryckta i tidningar och tidskrifter; den sistnämnda, en novellistisk skildring af Jesu död, utkom som bok, illustrerad af O. Hjortzberg, 1901. Se uppsatser i "Ord och bild" af K. Wåhlin (1893) och E. Wettergren (1913).
7. Erik Karl Gustaf Bloomfield von R., broder till den i släktöfversikten nämnde E. E. A. A. von R., grefve, etnograf, samlare, f. 2 juni 1879 i Stockholm, aflade afgångsexamen i Visby 1900 och studerade därefter etnografi vid Riksmuseet under Hj. Stolpe. Som etnograf deltog han i den expedition, som E. Nordenskiöld 1901--02 företog till gränstrakterna mellan Argentina och Bolivia och som till stor del bekostades af R. och hvarunder etnografiska samlingar gjordes bland flera indianstammar: omaguacos, chiriguanos, matacos, chorotes m. fl., samt kranier och skelett, hvilka tillfallit Riksmuseet. 1911--12 utrustade han och ledde en forskningsfärd genom Afrika, den s. k. Rhodesia-Kongoexpeditionen, med R. Fries som botanisk deltagare. Hufvudsyftet med färden var att studera det skygga och därför så godt som okända träskfolket batwa vid Bangveolosjön, hvilket dittills blifvit sedt af helt få hvita, samt att i botaniskt hänseende undersöka trakten kring denna sjö och nordöstra Rhodesia i öfrigt, områden, som ej besökts af någon botanist sedan Livingstones dagar. Färden från Kap till Alexandria, med begagnande af järnväg, så långt den räckte, samt båtfärder öfver Tanganjika, Kivu-, Edvardoch Albertsjöarna, tog omkr. 7 månader. De stora etnografiska samlingarna, hufvudsakligen från Rhodesia, men äfven spridda föremål från stammar i Kongo, Uganda och Tyska Öst-Afrika samt en liten samling från bushmännen, ha af R., sedan de våren 1913 varit utställda i Konstakademien, öfverlämnats till Riksmuseet och af honom ordnats, hvarjämte en liten, men representativ duplettsamling skänkts till Göteborgs museum. Hufvudintresset tilldrar sig den nästan fullständiga och alldeles unika samlingen af batwafolkets vapen, husgeråd, dräkter och smycken. Han erhöll Vet. akad:s äldre Linnémedalj i guld. För öfrigt är R. en intresserad jägare af storvildt (björnar i Finland, högdjur i Afrika) och samlare af vapen från skilda folk och tider, hvilka han uppsatt och etnografiskt ordnat på sin egendom Rockelstad. För sina resor och därunder gjorda vetenskapliga resultat har han redogjort i The chorotes indians (1904), Archæological researches on the frontier of Argentina and Bolivia in 1901-02 (s. å.), Från Kap till Alexandria (1912; 2:a uppl. 1913) samt Wissenschaftliche ergebnisse der schwedischen Rhodesia-Kongo expedition 1911-12 (1914).
(C.M. St--k.) 1 o. 2. (L. S.) 3 o. 4. S. C. 6. G--g N. 7. Wbg.
Rosen. 1. Reinhold von R. Rosen. 1. Reinhold von R, krigare, tillhörde linjen Gross-Roop (gods i Roops församling, Livland) af den livländska ätten von R., f. omkr. 1600 i Livland, d. 18 dec. 1667, kom helt ung till Sverige, var en tid page hos Axel Oxenstierna och gjorde sina krigiska lärospån i Gustaf II Adolfs här. Vid Lützen kommenderade han ett kavalleriregemente. Sedermera kämpade han under hertig Bernhard af Weimar i Elsass och blef efter dennes död (1639) en af de fyra generaldirektorerna för "weimarianerna", till hvilkas kvarblifvande i fransk sold han kraftigt
Källa: Project Runeberg ·
