Sida 323
Rogberg. 2. Karl Georg R.
cell och inlägga nya förråd, ända till dess larven ej har behof af mera föda. Så är fallet hos arterna af släktena Bembex (fig. 5), Monedula och Lyroda samt vissa arter af släktena Ammophila och Stizus. Dessa senare kunna därför sägas egna sin afkomma en högre grad af omvårdnad, sådan den eljest endast är känd hos sociala steklar. Framför allt är så kändt vara fallet hos Ammophila campestris, som, äfven utan att medföra nytt foder, ibland öppnar sina i jorden gräfda, med gruskorn stängda celler för att öfvertyga sig om sin larvs befinnande och behof. Därvid bortkastas skrumpnade och till föda odugliga fjärilslarver, och färska sådana anskaffas i mån af behof, ända till dess stekelns larv börjar vidtaga förberedelser till kokongspinning, då cellen stänges för att ej vidare öppnas. Vissa arter af släktena Monedula, Stizus och Bembex ha befunnits visa ytterligare en från öfriga rofsteklars afvikande vana, nämligen att lägga sitt ägg i den ännu tomma cellen och afbida äggets kläckning för att sedan efter hand bära in alltjämt ökade förråd af foderdjur, i den mån stekelns växande larv har behof af nya sådana. - Enastående i sina vanor inom familjen äro slutligen arterna af släktet Nysson, som befunnits vara parasiter hos arterna af det närstående släktet Gorytes. Båda dessa släktens arter likna i kroppsform och färgteckning i hög grad små getingar. Nysson sitter på lur utanför ingången till Gorytes-bona och tränger då och då in i de celler, där den senare stekeln insamlat foderförråd af små stritar, förtär Gorytes-ägget och anbringar i stället på någon af stritarna sitt eget. - Rofsteklarna hemsökas för öfrigt af flera slags foderparasiter, framför allt af guldsteklar samt små flugor af släktet Miltogramma (se Parasitflugor). Dessa uppehålla sig på rofsteklarnas boplatser och utspeja de med byte hemvändande steklarna, hvilka vid anblicken af sina lurande fiender ofta länge tveka att intränga i sitt bo för att ej förråda dess läge samt genom hastiga svängningar och låtsad bortflykt söka leda parasiterna på villospår. - Af rofsteklarnas i alla världsdelar utbredda familj äro mer än 4,000 arter beskrifna. I Sverige äro 113 arter, tillhörande 27 släkten, funna. - Af nyare litteratur, som behandlar gruppens lefnadsförhållanden, må nämnas: J. H. Fabre, "Souvenirs entomologiques" (l-4, 1879-91; "Ur insekternas värld", 1911), Ch. Ferton, "Notes détachées sur 1'instinct des hyménoptères" (l-7, 1901-11), G. och E. Peckham, "Wasps, social and solitary" (1905), G. Adlerz, "Lefnadsförhållanden och instinkter inom familjerna Pompilidæ och Sphegidæ" (1-4, 1903-12). G. A-z.
Roftand, zool. Se Rofdjuren.
Rofva, bot. Se Brassica.
Rofvefjäril, zool. Se Kålfjärilsläktet.
Rofväxt, bot. Se Brassica.
Rogaland, d. v. s. rygernas land, äldsta namnet på sydvästra Norge, omfattande Rygiafylki (Ryfylke), Egdafylki (Agder), Setesdalen och Vest-Telemarken. Namnet utbyttes på 1200-talet mot Rygiafylki, motsvarande ung. nuv. Stavanger amt, som man föreslagit att döpa om till R. syssel. I den diplomatariska litteraturen kallas det gamla R:s inbyggare ibland äfven holmryger. K. V. H.
Rogasen (po. Rogožno), stad i preussiska reg.-omr. Posen, vid Welna l. Lilla Warthe och den från Posen till Hinterpommern gående järnvägen. 5,624 inv. (1910), hvaraf 1/3 polacker. Gymnasium och katolskt lärarseminarium. (J. F. N.)
Rogate ("bedjen!") är den latinska benämningen på femte söndagen efter påsk, eller bönsöndagen (se d. o.). Namnet härleder sig icke från begynnelseorden i denna söndags introitus (Es. 48: 20), som i stället gett anledning till benämningen Vocem jucunditatis, såsom denna söndag också kallats, utan från innehållet i dagens evangelium, som handlar om bönen. Af samma anledning har den ock fått benämningen Dies rogationum eller Dominica ante litanias, liksom äfven dagarna mellan denna söndag och påföljande torsdag, som är Kristi himmelsfärdsdag (se Gångdagar), af ålder (redan från midten af 400-talet) kallats "bönveckan". J. H. B.*
Rogatio (lat., eg. fråga) kallades hos romarna en till folkförsamlingen riktad hemställan vare sig angående val af en ämbetsman eller ett förslag till lag. När ett dylikt förslag blifvit i vederbörlig ordning antaget, hette det lex. R. Tdh.*
Rogatjev [ragatjå'ff], kretsstad i ryska guv. Mohilev, vid Dnjepr och järnvägen Vitebsk-Slobin. 11,733 inv. (1900). J. F. N.
Rogberg. 1. Samuel R., präst, topograf, f. 1698 i Jönköping, d. 1760, blef student i Uppsala 1716, filos. magister 1725, lektor i Växjö 1726 och präst 1730 samt kyrkoherde i Fröryd, Ramkvilla och Bäckaby 1739. Han deltog i riksdagarna 1738, 1741 och 1755-56 samt var vid den sistnämnda medlem af kommissionen öfver statshvälfningsförsöket 1756 och omtalas som en af de strängare medlemmarna. Sin namnkunnighet har han vunnit genom Historisk beskrifning om Småland, vidare utförd af E. Ruda (1770), ett arbete, hvars många och svåra fel uteslutande äro att skrifva på medarbetarnas och utgifvarnas räkning, såsom framgått af jämförelser med R:s egna handskrifter.
2. Karl Georg R., den föregåendes sonson, präst, universitetslärare, andlig vältalare, f. 6 aug. 1789 i Växjö, d. 28 jan. 1834 i Uppsala, blef student i Uppsala 1807, filos. magister 1815, prästvigd samt förordnad till docent vid prästbildningsseminariet och teologiska fakultetens notarie s. å. samt teol. kandidat 1818. Han förordnades till seminarieprefekt och kyrkoherde i heliga Trefaldighetsförsamlingen i Uppsala 1823, erhöll professors titel samt blef ledamot af Uppsala domkapitel 1827, ledamot af k. bibelkommissionen 1828, teol. doktor 1830, professor i pastoralteologi samt kyrkoherde i Gamla Uppsala församling 1831. R. bidrog kraftigt till höjandet af den praktiska prästbildningen vid Uppsala universitet. Han gjorde sig äfven känd som en för sin tid synnerligen framstående predikant och religiös skriftställare. I början af sin prästerliga bana anslöt
Källa: Project Runeberg ·
