Sida 303
Roddidrott
öfningsbåtar. Den inriggade båten har tullgångarna i eller på relingen, är bredare än den utriggade båten, har relingen högre öfver vattnet och vakar sjön bättre. En typ inriggare går under benämningen "Öresundstyp". De utriggade kapproddbåtarna (se fig. 3-5) äro vanligen kravellbyggda (se Bordläggning och Båtbyggnad), men så, att borden utgöras endast af två böjda fanerskifvor. Klinkbyggda båtar (se Bordläggning) förekomma numera egentligen endast som öfningsbåtar; de äro starkare och billigare, men ej så snabba. Materialet utgöres af ceder, mahogny eller kvistfri gran. Yttre köl användes numera icke, men inuti båten höjer sig ett slags köl, som utgör bordens stöd och äfven uppbär sittbrädena. Den utriggade kapproddbåten ligger relativt lågt på vattnet. (En tom kapproddbåt är så lätt, att den i själfva verket ligger mycket högt på vattnet, så högt, att man, då den är bemannad och under rodd, ofta ser dager för- och akteröfver, då båten vid hvarje årtag höjes något.) Den är konstruerad och byggd så smäcker, att om roddarna stege i den, då den befunne sig på land, skulle den sprängas sönder. Vattnets tryck utifrån och trycket af roddarnas tyngd inifrån äro beräknade att motväga hvarandra, så att båten blir tillräckligt hållfast, då den begagnas för sitt ändamål i vattnet. Den är så smal, att den, bemannad och stillaliggande, skulle välta rundt, om roddarna ej stödde den med årorna uthalade och årbladen liggande på vattnet. Den är mycket lång och spetsig, och i för och akter, där största faran är för öfverspolning, är den täckt med vattentät duk. Dessa täckta rum bruka äfven vara afskilda från den öfriga delen af båten med vattentäta skott, hvarigenom den flyter lättare i händelse af vattenfyllning. Särskilda vågbrytare i för och akter samt fribord utefter sidorna, där den vattentäta duken slutar och det öppna rummet för besättningen vidtar, hindra äfven vattnet att därifrån intränga, såvida ej vågorna äro alltför höga. Tullgången är ofta rörlig, på det årtaget må kunna utsträckas i största möjliga grad. Dessa rörliga årtullar (eng. swivels) äro öfverbundna, hvilket gör att, då man med händerna håller i åran och stöder årbladet mot vattnet, båten däraf balanseras. Fotspjärn finnas för fötterna, och glidsäten (eng. slides) äro anordnade, som möjliggöra för roddarna att äfven använda benen vid årtagen. Dessa glidsäten äro anbragta på skenor och rulla på trissor. Fig. 3. Utriggade 8-årade kapproddbåtar i täflan. Fig. 4. Enmansrodd. Fig. 5. Dubbel enmansrodd.
Vid kapprodd skiljer man på två olika arter af rodd, rodd i flerårad båt och enmansrodd (eng. sculling). I inriggade båtar förekommer vid kapprodd endast flerårad rodd, d. v. s. roddarna äro minst två, och hvarje man sköter hvar sin åra (fig. 2). Vid kapprodd med utriggade båtar förekommer såväl flerårad rodd (fig. 3) som enmansrodd, hvarvid "enmansrodden" (fig. 4) äfven kan vara dubbel enmansrodd, d. v. s. båten är bemannad med två personer, som sköta hvar sitt par åror (fig. 5). Den flerårade båten
Källa: Project Runeberg ·
