Sida 538
Rot. 1. Bot.
Rostugn, metall., ugn för rostning af malm. För järnmalm äro i Sverige särskildt bekanta ugnskonstruktioner utbildade af E. Westman och G. Gröndal. G. H-r.
Rosvecklaren, Rosenvecklaren, Tortrix (Teras) forskåleana, zool., en till vecklarnas underordning hörande fjäril, som i trädgårdar stundom uppträder som skadedjur på rosenbuskar. Fjäriln (se Trädgårdens skadeinsekter, pl. I, fig. 9) är gulaktig till färgen, de ljust ockergula framvingarna äro försedda med en mörkare gul, nätformig teckning och en brun, ofta mer eller mindre afbruten tvärlinje. Vingbredden är omkr. 12 mm. Larven är blekt gulaktig med hufvud och första kroppssegmentets ryggsida grönaktiga samt små hvitaktiga fläckar strödda öfver kroppen. Arten lefver på Rosa-arter, men är äfven träffad på lönn. Denna vecklare är hos oss anträffad i södra och mellersta delarna af landet, åtminstone upp till Uppland; någon svårare skada tyckes den dock sällan göra. G. G.
Rosverk. Se Spröjsverk.
Roswitha, astron., en af småplaneterna.
Roswitha, Hroswitha eller Hrotsuitha (enl. J. Grimm af fnhty. hruod, hög, och suind, rop, motsvarande den benämning, som R. själf gett sig i en af sina dikter: "ego clamor validus gandershemensis") är namnet eller tillnamnet på en benediktinnunna, som lefde i klostret Gandersheim i Braunschweig (hon dog efter 968). R. skref en latinsk hjältedikt öfver kejsar Otto I, Carmen de gestis Oddonis I imperatoris (fullb. 968). Man tillskrifver henne äfven 6 dramer på rimmad latinsk prosa, efter mönstret af Terentius' "Comædiæ" och afsedda att uttränga den hedniske författaren ur klostren; några nyare forskare förlägga dem emellertid till en senare tid. Se Ellen Fries, "Märkvärdiga kvinnor" (I, 1890). R:s verk äro utgifna af K. Celtes (1501), K. A. A. Barack (1858) och P. v. Winterfeld (1902). (Kj-t.)
Rosväxter, bot. Se Rosaceæ.
Rosyth [rå´saith], engelsk örlogshamn, belägen vid S:t Margaret´s hope på norra sidan af Firth of Forth omkr. 5 km. innanför den ryktbara Forth-bron (se Forthviken). Beslutade redan 1903, påbörjades de egentliga anläggningarna först 5 år senare. Dessförinnan hade man där sysslat med markinköp, järnvägsbyggnad, vattenledning och planläggning af det hela. När slagskeppen efter Dreadnought-typens införande väsentligt ökats i storlek, måste planerna rättas därefter. De omfattade anläggningar för en kostnad af närmare 200 mill. kr., men inskränktes före 1908 högst väsentligt. De hösten sistnämnda år påbörjade arbetena beräknades sålunda medföra en kostnad af omkr. 60 mill. kr., hvilka skulle fördelas på 10 år. Efter 7 år borde dock anläggningarna kunna tagas i bruk. De skulle hufvudsakligen utgöras af en hamnbassäng om 21 har med en inre och yttre kajlängd af 3,000 m., två infarter af 11 m. djup vid lågvatten samt 2 stora och 1 mindre skeppsdocka äfvensom verkstäder och andra erforderliga byggnader. Emellertid ha arbetena påskyndats och utvidgats till att omfatta 4 dockor af största dimensioner, en undervattensbåthamn samt mycket stora kol- och oljelager. Arbetena ha äfven bedrifvits med stor hemlighetsfullhet, och man känner därför icke säkert, i hvad mån de ursprungliga planerna blifvit följda. (Beskrifning och skiss öfver dessa i "Nauticus" 1908.) - Till hamninloppets och Forthbrons skydd ha starka befästningar uppförts, en vid S:t Davids på Fifekusten, en på vikens södra strand och en på den lilla ön Inch Garvie, på hvilken Forthbrons midtpelare hvilar. H. W-l.
Rosäpple, bot. Se Jambosa.
Rot (lat. radix). 1. Bot., är den del af en växtsaxel, som utvecklar sig i riktning nedåt till följd af tyngdlagens inverkan och som således är "positivt geotropisk", d. v. s. vänder sig från ljuset mot jorden. Detta gäller i synnerhet rörande den ur lillroten utvecklade första roten, hufvudroten l. primroten (se Groddplanta), samt därnäst dennas grenar af första ordningen, dock i mindre grad hos dessa, och geotropismen hos följande rotgrenar aftar alltmera, så att de utväxa t. o. m. alldeles vågrätt. Genom denna anordning kommer rotsystemet att utbreda sig i så stor jordrymd som möjligt och får därigenom lättare tillfälle att upptaga näring åt växten. Ljuset och fuktigheten inverka äfven på rotens riktning, såsom man finner vara händelsen med luftrötter hos orkidéer och aroidéer, hvilka äro starkt "negativt heliotropiska", d. v. s. den kraft, som tvingar dem att vända sig från ljuset, är starkare än den, som riktar dem mot jorden. Roten har obegränsad tillväxt i spetsen, hvilken är betäckt med en fingerborgliknande rotmössa. En verklig rot framalstrar aldrig blad. Rotgrenarna uppkomma "endogent", d. v. s. de anläggas i det inre af hufvudaxeln, som af dem måste genombrytas. Rotens kärlsträngar äro radiala, d. v. s. hvarannan sträng består af bast, hvarannan af ved; alltefter vedsträngarnas antal kallas roten diark (2 vedsträngar), triark (3), tetrark (4), pentark - polyark (5 - många). Rotens endodermis har förkorkade radialväggar. Den primära hudväfnaden (epiblemet) afstötes på äldre rötter och ersattes af underliggande väfnad (exoderm) eller af kork. Rotens tjocklekstillväxt sker hos dikotyledonerna genom ett kambium, som i början har vågformig gestalt. Rot finnes endast hos kärlväxter; hos bålväxter och mossor ersattes den af rhizoider. Några få kärlväxter (t. ex. Utricularia, Coralliorrhiza och Wolffia arrhiza) sakna rötter. Då hufvudroten är särdeles starkt utvecklad i förhållande till grenarna, kallas den pålrot. Hos kärlkryptogamer (ormbunkar) och monokotyledoner är pålroten mycket svagt utvecklad, så att den liknar de birötter, som utbryta från växtens stjälkar, och är snart förgänglig. Rotens förgrening sker "akropetalt", d. v. s. grenarna äro yngre, ju närmare de sitta rotspetsen. Grenarna äro ofta ordnade i längsgående linjer på hufvudroten. Rikedomen af rotgrenar beror af jordens fuktighet och tillgången på näring. Birötter utvecklas i synnerhet från stjälklederna och bladens fästen, och på utlöpare samt jordstammar förekomma birötter i mängd. Rotskott utvecklas hos många växter normalt och för öfrigt ofta, då en rot skadas, genom bildandet af knoppar, och därigenom kan en förökning af växten ske; detta förökningssätt användes vid odlingen af pepparrot, öfvergången mellan roten och stammen kallas rothals (collum). - Rotens uppgift är att
Källa: Project Runeberg ·
