Sida 310
Rodhe. 3. Edvard Herman R.
ofta af gjutstål i ett stycke. Frihängande balansroder (fig. 4) uppbäras helt och hållet af ett kullager rundt rorhufvudet. På små segelfartyg manövreras rorpinnen med styrtaljor (se d. o.) eller, såsom i båtar, direkt med handen; för rodrets ordinarie manövrerande på andra fartyg användes en särskild styrinrättning (se d. o. och Ratt) samt som reserv grundtaljor (se d. o.) och not- l. nödtaljor (se Nottaljekätting). - Ofvannämnda roder äro alla vertikala och tjäna till att styra fartyget i sidoväg. På undervattensbåtar och torpeder finnas äfven horisontella roder, med hvilkas tillhjälp fartygets eller torpedens gång i höjdväg regleras. Deras verkningssätt och konstruktion äro lika med vertikala roders. Torpeden har endast akterroder, undervattensbåten antingen
Fig. 8. Horisontella roder på undervattensbåt.
sådant eller sidoroder, i senare fallet (fig. 8) vanligen två par, placerade på ömse sidor om fartygets tyngdpunkt. C. K. S.
Roderbeslag. Se Roder.
Roderbroms, skpsb. Se Styrinrättning.
Roderdubb. Se Roder.
Roderik, västgotisk konung. Se Västgoter.
Roderkvadrant. Se Roder.
Roderlås. Se Roder.
Roderplåt. Se Roder.
Roderskvallra, skpsb. Se Styrinrättning.
Roderstäf (Rorstäf), skpsb. Se Akterstäf.
Rodertelegraf, skpsb. Se Styrinrättning.
Rodervisare, skpsb. Se Styrinrättning.
Rodet, Marie Thérèse. Se Geoffrin.
Rodez l. Rhodez, hufvudstad i franska dep. Aveyron, vid floden Aveyron, och knutpunkt för Orléans- och sydbanan. 11,370 inv. (1911; som kommun 15,386). Biskopssäte. Katedralen, Notre-Dame, byggd 1277-1535, är en af södra Frankrikes vackraste gotiska kyrkor och har ett 77 m. högt torn, som öfverst krönes af en kolossal Mariastaty, omgifven af de fyra evangelisterna. Äfven biskopspalatset, S:t Amans-kyrkan, i romansk stil, och flera egendomliga gamla hus från 1200-1500-talen förtjäna nämnas. Ruiner af en romersk amfiteater finnas, och staden förses med vatten genom en romersk akvedukt, som blifvit restaurerad. - R., som motsvarar rutenernas hufvudstad Segodunum, senare kallad Rutena, antog kristendomen på 300-talet och fick sin förste biskop, S:t Amans, 401. Under medeltiden var det hufvudort i grefskapet Rovergue l. Rouergue, som 1589 af Henrik IV förenades med franska kronan.
Rodhe. 1. Bengt Karl R., skolman, läroboksförfattare, f. 14 mars 1834 i Gunnarps socken, Halland, d. 9 jan. 1897 i Stockholm, arbetade i ungdomen som dräng och sedan på fabriker, senast vid Mölndal, där han verkade äfven som predikant och genom P. Wieselgren fick en lärarplats vid fabriksskolan. Efter att 1860 ha tagit folkskollärarexamen och 1860-64 ha varit anställd vid en folkskola i Göteborg företog han på offentligt uppdrag en resa till Tyskland och Schweiz för att studera ljudläsemetoden, hvarefter han införde och för svenskan bearbetade den s. k. ljudskrifläsmetoden (se Ljudmetoden, sp. 859). 1867 öppnade han i Göteborg egen skola, hvilken från primärskola småningom utvidgades till ett 3-klassigt elementarläroverk, och 1869 ett småskollärarinneseminarium, båda mycket besökta. Dessutom verkade han som författare af läseböcker för småskolan, hvilka utgått i öfver 1,000,000 exemplar, af skrifter rörande uppfostran, äktenskapet m. m., som populär föreläsare och som väckelsepredikant. 2. Eva Sofia R., den föregåendes brylling, skolföreståndarinna, f. 18 sept. 1836 på Timmersjö, Halland, förestod 1862-78 en högre flickskola i Uddevalla, vistades 1878-81 utrikes för pedagogiska studier och förestod 1881-1904 den af henne i Göteborg grundlagda "Eva Rodhes praktiska arbetsskola", afsedd för gossar och flickor under 12 år. I denna skola har hon infört ett af hennes medhjälparinna fröken Maja Nymann utarbetadt särskildt slöjdsystem, som utgör en mellanlänk mellan de sysselsättningar, som förekomma t. ex. i Fröbels kindergarten, och den för äldre lärjungar lämpade pedagogiska slöjden och som vunnit utbredning i England och Nord-Amerika under namnen "The Eva Rodhe model series" och "The connecting link". Fröken R. var 1890-1910 led. af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse och har beklädt styrelseledamots- eller ordförandeplats i åtskilliga pedagogiska och humanitära föreningar eller institutioner. Hon tog initiativet till ett lärarinnehem och till föreningen för lifränta åt tjänare samt skolkök i Göteborg.
3. Edvard Herman R., den föregåendes kusin, biskop, f. 26 okt. 1845 i Efveröd, Kristianstads län, blef 1861 student i Lund, 1871 filos. doktor och 1874 e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket. 1877 aflade han teol. kandidatexamen och lät prästviga sig samt blef s. å. domkyrkoadjunkt i Lund. 1879 förordnades han till domkyrkovicepastor där. Han kallades s. å. till kyrkoherde i Karlshamn, hvilken befattning han tillträdde 1881. 1882 förordnades han till kontraktsprost i Listers och Bräkne kontrakt. Två år senare kallades han till kyrkoherde i Norrköpings S:t Olai församling och blef 1886 e. o. hofpredikant. 1885 uppfördes han i
Källa: Project Runeberg ·
