Filosofiska bref om själens tillstånd efter kroppens död

kunde då småningom utsprida sig likaså vidt som menniskoslägtet. Jag kan begripa, att denna tanke med tiden måtte hafva undergått åtskilliga öden, blifvit insvept i åtskilliga sinnliga former, att den omsider måtte hafva blifvit sitt första ursprung ganska olik, alltefter som vantro eller så kallad filosofi deruti inblandat mer eller mindre af sina grillfängerier. Hvar och en gjorde sig egna föreställningar om det tillkommande lifvet; men hvar och en föreställde sig likväl ett sådant lif. Det folkslag, hos hvilket denna tanke alldeles utrotades, måtte hafva varit nedsjunket i ett alldeles djuriskt tillstånd.

Du lärer firma, min vän, hvad jag med allt detta åsyftar. Ar det högst rimligt, att begreppet om menniskosjälen odödlighet har sin upprinnelse från en öfvernaturlig gudomlig uppenbarelse, så kan du sjelf göra den, slutsatsen, att denna mening måtte vara den riktigaste; ty du har visserligen högre tankar om Gud, än att du skulle kunna tro, att han vill bedraga sina förnuftiga kreatur med ett falskt hopp. Så snart du hunnit noga och opartiskt öfverväga dessa slutsatser, beder jag, att du ville meddela mig dina tankar derom lika så öppenhjertigt, som jag vet, att du uppriktigt älskar din etc.