Filosofiska bref om själens tillstånd efter kroppens död

vi hos henne sådana egenskaper och sådana begär, som sträcka sig långt utöfver det närvarande lifvet, så slute vi deraf, att hon, enligt Skaparens afsigt, måtte vara ämnad för ett annat lif. Finne vi, att hon har sådana naturegenskaper, som här icke blifva fullkomligen utvecklade, och sådane begär, som här icke blifva fullkomligen förnöjde, så måste hon vara bestämd för ett annat sätt att vara till, då dessa egenskaper skola blifva utvecklade och desse begär blifva tillfredsställde; ty Skaparens afsigter med de egenskaper och de begär, med hvilka han begåfvat henne, kunna icke blifva ouppfyllde. Att hafva afsigter, som ej blifva fullbordade, röjer antingen brist på vishet, då man föresätter sig dem, eller brist på krafter, då man vill utföra dem.

Sedan nu detta blifvit förutsatt, vilje vi undersöka menniskosjälen i afseende på de ädlare egenskaper och begär, medelst hvilka hon höjer sig öfver djursjälen och sjelf vittnar om sin bestämmelse för ett högre lif än detta. Vi kunne visserligen icke neka, att ju menniskosjälen är utrustad med högre och ädlare egenskaper än djursjälen. Den senare känner endast de ting, som äro närmast omkring henne, hon känner dem icke annorlunda än så, som de verka genom sinnena; af deras verkningar, allt efter som de äro behaglige eller obehaglige för sinnena, uppväckas begär eller afsky; af de verkningar tingen den första gången åstadkommit slutar hon till de verkningar, som de framgent skola åstadkomma. Din egen erfarenhet