Sida 62
Åttonde brefvet
Härtill svarar jag, att denna bestämmelse bör utforskas af själens natur. Låtom oss då betrakta själens egenskaper, dess begär, dess verksamhet; låtom oss undersöka, antingen vi finne eller ej finne något bos vår själ, som röjer dess höga ändamål. Om vi ock ej skulle finna något hos henne, som vittnar, att hon är ämnad till odödlighet, så följer likväl icke deraf, att hon är dödlig. Ar det icke möjligt, att djursjälen kan vara odödlig, fastän vi, i den verksamhet hon nu eger, ej finne något, som intygar dess odödlighet? Men deremot om vi hos menniskosjälen upptäcke sådana egenskaper och sådana begär, som vittna om en högre bestämmelse än för det närvarande lifvet, så hafve vi fullkomlig anledning till den förmodan, att Skaparen, som hos henne har inlagt dessa egenskaper och dessa begär, måtte hafva danat henne till ett annat lif än det närvarande.
Du lärer fråga, huru vi af själens egenskaper och begär kunna utforska hennes bestämmelse? och jag svarar: på lika sätt, som vi af ett konststycke sluta till mästarens afsigter med detsamma. Ser jag ett ur, betraktar jag dess. delar, dess gång, dess inrättning, så gör jag den säkra slutsats, att mästarens afsigt är, att det skall visa tidens lopp; ser jag ett hus, betraktar jag dess dörrar och fenster, så tviflar jag icke på, att det ju måste vara byggmästarens ändamål, att man skall gå in igenom dörren och få ljus igenom fenstret. På samma sätt uppdage vi Skaparens ändamål med menniskosjälen eller menniskosjälens bestämmelse. Finne
Källa: Project Runeberg ·