Ölands runinskrifter. Första bandet.

25. DRÖSTORP, SANDBY SOCKEN.

81

läst på stenen gifver icke stöd åt detta antagande. Af namnet på den, efter hvilken stenen är rest, finnas blott ett par säkra stafvar bevarade. Men så vidt jag kunnat finna, har namnet icke börjat med ab. Det har varit någon särskild omständighet, hvilken ej egt sammanhang med inskriften, som gifvit anledningen till att stenen fått det af Rhezelius uppgifna namnet.

Den första runan i namnet har Rhezelius läst som |. Men här står troligen öfre delen af stafven är klar, men nedersta delen har försvunnit genom vittring, och mellersta delen har icke framkommit på grund af en naturlig fördjupning; i öfre kanten af denna fördjupning har jag funnit ett kort kännestreck af runan — Nästa runa nr 22 har Rhezelius läst som Men detta är säkert origtigt. Stafven kan följas tydligt till hela sin längd och har aldrig haft något kännestreck till venster. Till höger är ytan afflagad längs större delen af stafven; men nedtill i raden är ett 5 cm bredt band af den ursprungliga ytan qvar. Något spår af kännestreck har jag icke kunnat upptäcka, och runan har derför otvifvelaktigt icke varit fc. — Efter sist omtalade staf har Rhezelius icke kunnat läsa något, utan på sin teckning antydt skada från stenens topp ända ned till stafven. Jag har likväl funnit, att på en längd af 12 cm i nedre delen af raden ingen afflagning egt rum. Jag har här på två centimeters afstånd från nr 22 funnit ett grundt, bredt streck och två cm fram ytterligare ett liknande streck, som upptill tyckes böja sig mot det främre, men också synes hafva en smalare fortsättning rakt uppåt (se teckningen nr 25 A). Hvad som här är hugget och hvad som är tillfälligt, kan jag ej afgöra. Man skulle vänta att finna spår af ytterligare en staf, men något sådant har jag ej kunnat upptäcka. Ytan här upptill synes vara nött, der den icke är afflagad. Hvad inskriften innehållit efter den 22 runan kan således icke afgöras, liksom det måste lemnas oafgjordt, oin denna (22) möjligen haft något kännestreck till höger upptill (f). Liljegren har efter skiljetecknet Aii., men detta måste bero på gissning, ty af hans två källor har Rhezelius, såsom redan är nämdt, ia, och Ahlqvist har in.1

I raden till venster äro runorna grundt inhuggna, och stenen är här mycket ojemn. Denna del af inskriften är så otydlig, att man kan betrakta stenen länge utan att upptäcka, att det här finnes någon inskrift alis. Början af denna rad saknades på grund af afflagningen redan på Rhezelii tid, och af de qvarvarande runorna äro några nu stympade. Den första bevarade runan i denna rad har Rhezelius läst rätt som þ; öfre delen af stafven är oskadad, och fortsättningen kan man följa i kanten af brottet. Kännestrecken äro korta och hafva aldrig nått öfver på venstra sidan af stafven: formen är med säkerhet þ. — Den andra runan i denna rad har Rhezelius likaledes läst rätt som þ. Den tredje är mycket otydlig samt icke rätt läst af Rhezelius; den är dock säkert H, hvilket, liksom föregående runa, nu är stympadt nedtill. Den fjerde |\ är funnen af Rhezelius, ehuru den är mycket otydlig, derigenom att strecken till största delen följa naturliga fördjupningar. — Skiljetecknet härefter samt de tre sista runorna '|*f- äro något tydligare än de föregående samt funna äfven af Rhezelius.

1 Ahlqvist har läsningen in från den af honom begagnade kopian af utskriften af Rhezelii Monumenta (se s. 5). I denna är Rhezelii teckning af Dröstorpsstenen på detta ställe orätt återgifven.

Ölands runskrifter. 11