Sida 101
82
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
Fonetisk transkription: Igrundr rétti stcein æfti ai.....[br]öbur sinn,
öfversättning: »Jörund uppreste stenen efter sin broder . . . .» Om Rhezelius uppfattat rätt den andra runan i inskriften, har således os-runan här förekommit med två olika former, men de ha haft olika betydelse, ‡ = q, j; = ø.
26 och 27. Sandby kyrkogård.
Pl. XVI och Pl. XVII.
Literatur: L. 1587 och 1586. — B. 1066—7.1 — Rhezelius, Monumenta Runica in Ölandia, konceptet nr 19 och 18, utskriften nr 21 och 20. — Linnés Öländska och Gothländska Resa, s. 99 f. — P. Frigelius, Handskrifna samlingar (se ofvan s. 8). — C. G. Hilfeling, Journal öfver en resa genom Småland, Öland och Gotland 1797, 4:o, s. 30 och tab. 4 (mnskr., ofvan s. 8). — Ahlqvist, Ölands Historia, II, 2, s. 36 f. — S. Bugge, Tolkning af Runeindskriften på Rökstenen, ATS, V, s. 102. — Sven Söderberg, Runologiska och Arkeologiska Undersökningar på Oland sommaren 1884, ATS, IX, 2, s. 7 f. — S. Bugge, ATS, X, s. 54, 329.
De två väl bevarade och prydliga runstenar, som äro afbildade på planscherna XVI och XVII, äro nu resta på kyrkogården i Sandby, som är socknen närmast norr om Sten-åsa. Dessa två runstenar höra tillhopa. Redan i yttre form, ornamentik och skriftens utseende visa de så stor öfverensstämmelse, att man genast inser, att allt arbete vid deras danande och förseende med ristningar blifvit utfördt af samme mästare. Genom inskriftens innehåll erfar man, att de blifvit resta samtidigt och att de tillsammans utgöra ett monument. Vi vilja derför här omtala dem gemensamt, så mycket mera som deras senare historia är densamma.
När Rhezelius afbildade dessa stenar år 1634, lågo de i Sandby kyrka, den ene (nr 26) vid vestra ingången, den andre (nr 27) i koret. Rhezelius prisar stenarnes skönhet, men klagar öfver att så vackra runstenar skulle begagnas som golfstenar. Man finner likväl icke, att han vidtagit någon åtgärd för att bereda dem en lämpligare plats. Stenarna funnos i kyrkan ännu på 1670-talet, då Törnevall och Hadorph utförde de i Bautil intagna teckningarna.
Till ali lycka har dock senare ett bättre öde blifvit dessa stenar beskärdt. Redan då Linné år 1741 besökte Sandby, hade stenarna blifvit utflyttade på kyrkogården, och här hafva de alltsedan varit uppstälda, troligen hela tiden orubbade på samma ställe. De stå midt på den rymliga kyrkogården söder om kyrkan, den ene nr 26 40 steg rakt söderut från kyrkans hufvudingång, den andre 16 steg längre i söder. Inskrifterna vända mot öster.2
1 Figurerna i Bautil äro signerade med Hadorphs och Törnevalls initialer (se ofvan s. 6).
2 Äldre författares (Frigelii, Ililfelings, Ahlqvists) uppgifter om stenarnas ställning på kyrkogården passa in på den plats de nu intaga. Frigelius uppgifver äfven, att inskriftsidorna vända mot öster.
