Sida 87
21. HULTERSTADS KYRKOGÅRD.
71
släthuggen yta. Äfven en föga kunnig runläsare skulle svårligen kunnat så missuppfatta denna inskrift, att han i st. f. B‡rVfT+ * HI+ * V låst ÞIKH-f T P\hl++. Runorna på det af Frigelius afbildade fragmentet hafva deremot antagligen varit otydliga. Hvad denna inskrift möjligen innehållit, är svårt att gissa. Om man finge antaga, att runan 6 T vore helt och hållet felaktig, föranledd af tillfälliga springor i stenen, erhölle man följande lätt begripliga runor: ÞIKh + hHI'f'K Re två första runorna vore då slutet af ett namn, t. ex. afriþi, AfríÖi, som träffas på den ene Sandbystenen nr 27. — Runorna -f och n stå visserligen långt skilda på teckningen. Men i afseende på runornas plats och ställning till hvarandra i inskriften få vi icke begära noggrannhet hos en sådan tecknare som Frigelius. Den både som runläsare och tecknare mycket skickligare Rhezelius har i detta afseende stundom visat lika stor brist på noggrannhet (se s. 7).1
21. Hulterstads kyrkogärd. Pl. XIII. Fig. 21.
Literatur: ATS IX: 2, s. G f.
Den rikt utsmyckade runsten, af hvilken här pl. XIII, fig. 21 för första gången en teckning meddelas, upptäcktes i slutet af 1860-talet på Hulterstads kyrkogård under följande omständigheter, som blifvit meddelade af numera aflidne kantorn Lindgren i Hulter-stad. En graf skulle upptagas norr om kyrkan. Ett stycke under jordytan påträffade grafvarna en i jorden löst liggande häll. Då denna syntes för stor och tung att upptaga hel, blef den stött sönder med jernstång. Tre bitar upptogos, men ett fjerde stycke blef sittande qvar i grafvens ena vägg. Kantor Lindgren, som under gräfningen kom tillstädes och upptäckte ristningarna, på de upptagna stenstyckena, uppmanade grafvarna att upptaga äfven det i grafven qvarsittande. Men detta vägrades under förebärande af fruktan att den lösa myllan skulle rasa in i grafven. Stenen satt ännu qvar i grafvens vägg, då kantorn tjenstgjorde vid jordfästningen. De upptagna styckena af stenen blefvo tillvaratagna och inlagda i kyrkar»s materialbod, der de alltsedan förvarats.
Vid mitt besök år 1884 i Hulterstad anställdes med ledning af anvisningar, som erhöllos af kantor Lindgren, omfattande undersökningar, för att återfinna den i jorden qvarblifna delen af runstenen, men dessa undersökningar blefvo, tyvärr, resultatlösa, och man kan numera endast hoppas, att en lycklig tillfällighet skall bringa det saknade stycket i dagen.2
1 Ahlqvist har icke omnämnt denna runsten i Ölands Historia. Mon detta beror väl derpå, att han ansett inskriften för obetydlig att förtjena omtalas. Han har underlåtit omnämna två andra af Frigelius afbildade runstensfragment (från Gårdby och N. Myckleby).
2 Då många grafvar funnos tätt tillsammans på det i fråga varande stället på kyrkogården, kunde kantorn icke längre utpeka den, i hvilken stenen blifvit funnen. Men han kom ihog namnet på den person, som der blifvit begrafven. Kyrkoherden på stället kunde upplysa, att denna person aflidit 1869 äfvensom hvilka de närmaste slägtingarna voro. Det var först efter långa underhandlingar och med mycken motvilja som dessa
