Sida 71
13. SÖDKA MYCKLEBY.
59
inskriftens läsning, och den enda skilnaden består deri, att några runor erhållit uppenbarligen origtiga former i Bautil.
Fonetisk transkription: Austæinn [auk N~. AT. rœistu stæin\ penna æftiR Kcetil, büÖur sinn. Gub h[ialpi and hans auk~\ Guss mobilt.
Öfversättning: »östen (och N. N. reste sten) denna efter Kettil, broder sin. Gud (och) Guds moder h(jelpe hans ande)».
Jag har bibehållit i den fonetiska transskriptionen läsningen bóbur; det kan hända att utelemnandet af r (som saknas i alla tre teckningarna) beror på ristfel, men det är och möjligt att bóbur varit en uttalsform, i det r förlorats genom dissimilation. Ordet skrifves på samma sätt Bautil nr 586.'
13. Södra Myckleby.
Pl. IX. Fig. 13.
Literatur: L. 1315. — B. 1070. — Rhezelius, Monumentet Runica in Olanilia, konceptet ur 12, utskriften nr 31. — Linnés Öländska och Gotländska Hesa, s. 78. — Ahlqvist, Olands Historia, II, 2, s. 173. — S. Bugge, ATS, X, s. 101.
Den fig. 13, pl. IX afbildade runhällen har varit ett, ansenligt, imponerande minnesmärke. Linné, som omtalar denna runsten och meddelar några af dess runor, säger att den var »så hög, att man måste sitta på hästen, om man ville bjuda till att läsa något på honom.»
Enligt Rhezelius stod stenen ett stenkast norr om Södra Myckleby kyrka, förmodligen vid landsvägen. Inskriftsidan var vänd mot sydost. Stenen hade en höjd af 4 alnar (2,37 m) och en bredd vid marken af 7 qvarter (1,04 ni), nära midten var bredden något större.2
Stenen var förstörd redan på Ahlqvists tid, så att vår kännedom om inskriften hvilar på teckningarna hos Rhezelius och i Bautil. Det är den förres teckning i konceptet af hans Monumenta Runica in Ölandia, som blifvit reproducerad i vår fig. 13. Inskriften har varit otydlig och svårläst, och Rhezelius säger, att ingen före honom vetat af, att runor voro inristade på stenen. Då han icke nämner något om att stenen var skadad, har otydligheten förmodligen berott derpå, att inskriften varit grundt inristad på en skroflig yta.'5 Af det som varit inristadt på nedre tredjedelen af stenen har
1 L.' 689 — B. 586 har broþur, men L. har icke haft någon annan källa än Bautil. Dybeck 8:o 6 har buþur, men samma inskrift har äfven i andra ord utelemnat runtecken (felha — fèlaghà), så att detta buþur icke är bevisande. — Om bortfall af r på grund af dissimilation jemför Noreen, Arkiv for Nordisk Filologi V, 389.
2 Rhezelii mått öfverensstämma med måtten i Bautil.
3 Jemför vår beskrifning af runstenen vid norra ändan af Bägby bro i Gärdslösa socken, L. 1302.
