Sida 186
TILLÄGG.
143
Bugge förkastar Söderbergs förraodan om att efter de två namnen i inskriftens början följt ailk ocb namnet på en tredje broder, supplerar i stallet [: briiþr:] och uppställer hela inskriften i versform:
Eimunnr auk Gunnarr [brådr] pœÍR illggu girðu pissa eftiR G unna fröenda.
Detta Bugges antagande måste betecknas som omöjligt på deri grund, att enligt teckningen afståndet mellan killiar och den därefter bevarade delen af inskriften har måst innehålla långt mera än [:brü|)r:], hvarför Söderbergs antagande säkert är riktigt.
Det första ordet i behåll efter klinar bör säkerligen läsas þeÍR, icke med Söderberg och Bugge þaÍR, jfr å ena sidan \ i auk, kunar, fatran och e i eftiR.
Det synes ock mycket tvifvelaktigt, huruvida antagandet af gratisk omställning uti kin 11 : fatran är berättigadt. Rungruppen fatran liar alldeles utseendet af en ack. sg. m. af ett adj., fogadt till 1 + "-"ende namnet, och en sådan konstruktion antog ock Bugge i sin första tolkning: Junna djärf an. Genom fatran • kan witran, ack. sg. m. af adj. witr 'klok' tänkas uttryckt, om man dels jämför de fall, då w- uttryckes genom f, dels fall af a-runans bruk för i, se ofvan s. 91. I afseende på betydelsen kan jämföras, hurusom adj. sniallr i talrika runinskrifter användes som berömmande bestämning, t. ex. L. 192, 449, 790, 821, 878, 881, 882, 913, 921, 992. På Öland har sannolikt witr i stället brukats, jfr Öl. 28 halfitr alwitr, ofvan s. 91.
Det förefaller sannolikt, att Bugge med rätta antager den ovanliga ordställningen vittna om poetisk form, och till denna är väl ock det förhållandet att hänföra, att, adj. witran utan förmedling af subst. (dramg, pegn) tillägges personnamnet kinil. Som ofvan framhållits, kunna dock icke de tre namnen i början höra till deri metriska delen af inskriften, soin alltså börjar efter dessa och utgöres af två sexstafviga verser: pæiR ku in l gœrðu pessa æftin kinu witran.
Den metriska delen af inskriften utgöres ock af sexstafviga verser uti L. 487, 511, se Runverser s. 110, 118, 384. Då kinu naturligare allitterar ined kural än med gœrðu följer, att detta obekanta namn haft k- till begynnelseljud.
21. Hulterstads
IJti det namn seuar, som Söderberg antager s. 73, skiljes 1 8, som står omedelbart efter eftÍR öfverst på stenens vänstra sida, genom hela den ristningslösa toppen från euar, hvilket utgör ett högst onaturligt förhållande. Troligen är därför detta 1 S att fatta som
ID — o ^
skiljetecken efter eftiR, och namnet är euar, fsv. Øarus S.D. Ill, 100 (1312 Uppl.), isl. Eyjarr Landn. Något namn Sæwarr anföres för öfrigt icke af Söderberg ur någon annan källa.
