Sida 57
5. Borgby, Mörbylånga socken (Pl. VI. Fig. 5)
6. MÖRBYLÅNGA KYRKOGÅRD.
51
Ifall inskriften är rätt återgifven i Bautils teckning,1 torde det vara uppenbart, att runristaren med flit gjort den svårbegriplig genom runornas omställning och andra medel.
Inskriften består af två hälfter, skilda genom ett litet mellanrum och hvardera bestående af 11 tecken. Första tecknet är ett stupadt och vändt ft. Andra tecknet förmodar jag vara sammansatt. Det förekommer äfven i slutet af inskriften, der dess betydelse är temligen klar, men om det haft samma betydelse på det förra stället, kan jag icke afgöra. 3 och 4 äro HR; 5 är, såsom äfven Stephens antagit, ett h, hvars mellersta streck varit utplånadt, då teckningen togs; 6—10 äro Tlhhh och ll:e runan är vändrunan för u. Förmodligen har denna första hälft innehållit namnet på den, öfver hvars graf stenen blifvit lagd, men att utleta sammanhanget tilltror jag mig icke. Runorna HIX HTIh hhh ar Stin unu skulle kunna betyda ar (or) siénn Unu.2 Men detta är mycket osäkert, så länge ingen tydning af inskriftens början är funnen.
Deri senare hälften af inskriften börjar med { e; derefter komma 2 och 3 hft, nr 4 är vändrunan för U, nr 5 K Om vi antaga att, teckningens upphofsman begått ett obetydligt fel och läst † i st. f. H, erhålla vi sammanställningen anruk, som kan vara grafisk omställning för kunar, namnet Gunnarr.
De fyra följande runorna H^ftþ korþ antager jag (i öfverensstämmelse med Stephens) tillhöra præt. af verbet »göra». Derefter kommer samma tecken, som vi funno i början af inskriften. Då ingen enkel runa, tillhörande samma tid som de öfriga, har ett utseende som liknar detta tecken, måste vi antaga att det är sammansatt. Vi erhålla en tillfredsställande mening, om vi upplösa tecknet i dessa enkla tecken, |Vp|. M-runan har en form, snarlik den, som är bekant från den ene Vedelspangstenen3: hela afvikelsen från den normala formen består deri, att det korta strecket mellan qvistarna är borttaget. Den första delen af det sammansatta tecknet | hänföres till den föregående stafvelsen, hvarigenom den fullständiga verbalformen korþi, ggi'bi, framkommer; med deri återstående delen förenas inskriftens sista tecken, hvarigenom pronomen mik erhålles. Om denna förklaring är rigtig,4 erhåller man för senare hälften af inskriften en i medeltidsinskrifter vanlig formel: Gunnarr ggrbi mik, »Gunnar gjorde mig», i det stenen framställes som talande 5.
1 Ahlqvist säger a. a. II, 2, s. 213 om denna inskrift, att den var »var alldeles oläslig». Ahlqvist välfödd i Mörbylånga och har derför möjligen sett stenen, men denna förstördes redan år 1811, då Ahlqvist var helt ung (född 1794). Det är derför icke troligt att hans omdöme om inskriften, såsom Stephens, Runic Monuments I, s. 243 antager, grundar sig på egen undersökning, utan har helt visst afseende på teckningen i Bautil, och ordet »oläslig» bör tagas i betydelsen »obegriplig».
2 Qvinnonamnet Una förekommer både i Danmark och på Island. Se Nielsen s. 103.
3 Thorsen, De danske runemindesmærker, förste afdeling, s. 43; Wimmer, De danske runemindes-mærker I, s. 53 f.
4 Det är väl sannolikast, att det tecken, som jag i inskriftens senare del upplöser imi, haft samma betydelse i början af inskriften. Men säkert anser jag det icke, då man äfven kan tänka sig andra betydelser: ut eller lu.
5 Verbalformen har snarast uttalats górbi (görbi), då inskriften förmodligen icke är mycket äldre än den bevarade fornsvenska bokliteraturen (jfr Noreen, Altschwedische Grammatik, § 104. Anm. 3). Ett uttal gørbi är mindre sannolikt: ø liade förmodligen varit uttryckt med formen
Källa: Project Runeberg ·