Sida 78
18. Säby, Segerstads socken (Pl. XI)
17. SÄBY, SEGERSTADS SOCKEN.
67
Transliteration: inkialtr * auk » nifß * auk * suin [* þ]aÍR * litu *risa [* stain] * iftiR *
5 10 15 20 25 30 35 40
ruþmar * faþur * sin *
45 50 55
Runorna vexla något i längd. De längsta, i början och slutet af inskriften, hafva en längd af nära 14 cm. De kortaste (i ordet ÍftÍR, 40—44) äro 11 cm. Såsom skiljetecken mellan orden brukas ett litet kors; med detta tecken både inledes och afslutas inskriften.
Beträffande enskilda runor äro följande anmärkningar att göra. — Runorna 15—17 äro skadade genom tunna skärfvors utfallande. Af 15:de runan fa är endast bortre kännestrecket borta; 16 \ har förlorat stafven nedanför kännestrecket, hvilket ännu fins qvar i kanten af den bevarade ytan; af 17 h fins nu qvar endast en ringa del nedtill af kännestrecket. — Efter 19 runan h äro skärfvor af ytan utfallna just der runslingan är inhuggen. Af 20 runan h är nedre delen borta. Af 21 runan, soin varit |, fins nu qvar endast ett litet fragment på kanten af det 'ännu bevarade stycket af den ursprungliga ytan, på hvilket större delen af 22 runan ännu är qvar. Mellan 20 h och 21 | har afståndet varit så ringa, att der icke kunnat stå någon runa; inskriften har alltså haft hhl*K SUÍn; både Rhezelius och Bautil, hvilka icke här antyda någon skada, hafva denna läsart. — 23 runan þ fins hos Rhezelius och i Bautil. Nu saknas både den och det föregående skiljetecknet. — Den 24 runan är -f; af stafven, som är bred och grund, saknas nedre delen. Såsom kännestreck har jag tagit ett smalt och djupt hål, som förekommer på högra sidan af stafven; det ser ut som man börjat hugga ett kännestreck, men som härvid en skärfva sprungit.1
Runorna 31 och 32 äro tydliga det kan derför icke vara något tvifvel
underkastadt, att på öfversta delen af stenen stått ordet risa. Men runorna 33 och 34, som bildat stafvelsen sa, äro nu skadade. Af h är den nedre vertikala delen fullt klar och består af ett bredt, i bottnen skarpt streck. Det till denna runa hörande horisontala strecket har deremot ett helt annat utseende; det är bredt och grundt och ojemnt i bottnen. Der det öfre vertikala strecket af runan h skulle finnas, är nu ett 3—4 cm bredt hål, som når från det ena gränsstrecket till det andra och har fullständigt, utseendet af spåret efter en utfallen flisa. Jag antager, att här stått H och att det öfre vertikala strecket försvunnit genom en skärfvas utfallande. Det horisontala strecket kan ha fått det beskrifna utseendet, derigenom att en skärfva sprungit vid huggningen. — Strax efter den nu beskrifna runan vidtager den ofvan omtalade skada, som förefans redan år 1634, och den följande runan är genom denna skada stympad. Den har varit inhuggen i naturliga ojemnheter, men ett kännestreck af \ är ännu fullt tydligt nära brottet; det har haft sin plats långt nere på stafven. Af denna är nedre delen qvar, ehuru delvis otydlig i följd af skrofiigheter i ytan.2
1 Bautil har här ett regelbundet +, men det kan icke vara riktigt. Hos Rhezelius (i konceptet) har runan formen \ med kännestreck blott till venster. Härför fins den grund, att det fins verkligen en fördjupning till venster om stafven med utseende af ett kännestreck, men denna fördjupning sitter för långt uppe och har icke utseende af att vara tillkommen genom huggning.
2 Stenens yta är ganska ojemn här på toppen af stenen, ocli detta förklarar möjligen, att Hadorph läst K+lh (utan något + efter); men detta är origtigt, ty stafven efter R. är endast obetydligt skadad i toppen och
Källa: Project Runeberg ·