Ölands runinskrifter. Första bandet.

72 ÖLANDS RUNINSKRIFTER.

De tillvaratagna styckena af stenen passa noga tillhopa och bilda dennes öfre del. Höjden af det hela är 93 cm, bredden nedtill vid brottet 33.5 cm, vid öfre ändan nära 20 cm; tjockleken är 7 cm. Stenarten är grå, ljus kalksten af egendomligt utseende. Man försäkrade, att sådan sten icke fans i Hulterstadstrakten. Någon upplysning om hvarifrån stenen kan hafva kommit har icke kunnat vinnas.

Stenens inskriftsida och kanter äro öfverallt tillhuggna. Ornamanten äro upphöjda och längs kanten löper en likaledes upphöjd ram, på hvilken inskriften är anbragt. Det sätt, på hvilket man gått tillväga vid orneringen, kan tydligt iakttagas. Man har först uppdragit ornamentens konturer med djupa linier, som blifvit inraspade med ett spetsigt instrument. Derefter har ytan på de mellanliggande partierna borthuggits. Arbetet Hr mycket oregelbundet utfördt. Slingorna hafva ofta ojemna kanter, och på de nedsänkta delarna är ytan stundom borthuggen endast till ringa djup, så att de uppdragna konturstrecken ännu finnas qvar. Äfven på de upphöjda delarna finnas ojemnheter. I afseende på arbetets utförande bildar denna runsten en motsats till den på likartadt sätt ornerade Resmostenen öfver Randvi (Pl. V), hvars ornering är utförd med största omsorg och noggrannhet.

Hufvudfiguren i ornamenten utgöres af ett långsträckt djur, sedt ofvanifrån (vändande ryggen mot åskådaren). Det har fyra fötter saint två korta vingar, som sitta omedelbart framför det främre fotparet. Kring detta djurs kropp slingra sig band, som dels äro djurets egna bihang, dels utgöras af sjelfständiga ormlika djur.1

Runorna äro, såsom förut är anmärkt, anbragta på den upphöjda ramen längs stenens kanter. Vi läsa:

- - m i rit' rum-«> +m '+rvnx « p+wmx • ■ mn «

5 10 15 20 25 30 35

Transliteration:--fr i lit • reisa i steina i eftiR seuar < faþur i sin ■ koþan i

5 10 15 20 25 30 35

I början saknas några runor; af det först bevarade tecknet finnas endast kännestrecken. Slutet af inskriften synes deremot vara bevaradt.

Alla streck äro smala och djupa samt åstadkomna på samma sätt som de ofvan omtalade, för ornamenten uppdragna konturlinierna, genom raspning med ett spetsigt instrument. De runor, som hafva fullständiga stafvar, nå från kant till kant af ramen. Deras längd vexlar mellan 5 och 3 cm, hvilket beror derpå, att ramen har oregelbundna, bugtiga

gränslinier.

-i-t—i-í-

gåfvo anvisning på grafven och tillstånd att gräfva efter stenen. När gräfningen blef utan resultat, kan detta bero antingen derpå att kantorn tagit miste i afseende på den begrafna personens namn eller kanske snarare derpå att stenen blifvit anträffad vid gräfning af grafven nästintill och nedkastats i djupet af denna. Kantorns uppgifter föreföllo trovärdiga. En belöning har blifvit utlofvad för det förlorade styckets tillrättaskaffande.

1 Vid nosen har djuret två korta bihang (urspr, tänder). Från nacken utgå två band, af hvilka det ena är helt kort, det andra i flera hvarf slingrar sig omkring djurets hufvud och hals. Längre ned är en orm lagd omkring djurets mellankropp. Det breda band, som är lagdt dels öfver dels under djurets bakfötter, är dettas egen svans, af hvilken en del funnits på det saknade stycket. Äfven omkring denna del af det stora djuret har en ormslinga flätats, af hvilken dock blott en del är synlig på det bevarade stycket af stenen. Man kan beräkna, att ornamenten sträckt sig ungefär 20 cm längre ned på stenen, och att denne, när den var rest, höjt sig omkring 1.2 m öfver jordytan. — Det stora fyrfotadjuret på denna sten är på det stora hela samma orna-mentala djur som de, hvilka förekomma på Resmostenen, ehuru man der, såsom vanligen är fallet, ser djuren från sidan.