Sida 87
21. Hulterstads kyrkogård (Pl. XIII. Fig. 21)
74
t
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
Denna runsten (nr 21) påminner i åtskilligt om Resmostenen nr 4. Dessa stenar höra icke blott till samma grupp runstenar och hafva de för denna grupp utmärkande egenheterna (se nedan under Sandbystenarna), utan de visa äfven mera speciella öfverensstämmelser. De utgöra begge en af ett par. Begge hafva de den korta formen icke blott af s-runan, som ofta träffas på öländska runstenar, utan äfven af R-runan, en runfonn, som förekommer ytterligare blott på en tredje öländsk runsten (i Källa, L. 1291); på Resmostenen finner man dock äfven de fullständiga formerna af dessa runor. Slutligen
o o
hafva begge stenarna samma form för skiljetecknet. Att antaga att dessa två stenar blifvit tillhuggna och fått sina inskrifter inristade af samme runmästare förbjuder likväl det mycket olika sätt, på hvilket alla ornament och ristningar blifvit utförda. Till det yttre utseendet förete de mycket stora olikheter.
22. Hulterstads by. Pl. XIII. Fig. 22.
Det runstensfragment, som är afbildadt pl. XIII, fig. 22, hittades våren år 1891 af kyrkvaktaren Lindgren vid grushemtning i östra landborgen.1 Fyndstället ligger ett stycke söder om Hulterstads kyrka, nästan midt i byn.
Fragmentet utgör ett stycke nära toppen af en sten, som haft samma form som Sandbystenarna (Pl. XVI och XVII). Äfven fragmentets väl utförda ornament visa likhet med ornamenten på Sandbystenarna. På fragmentet äro de likväl upphöjda, och detta öfverensstämmer derför i afseende på ornamentiken närmast med Resmostenen nr 4 och Mörbylångastenen nr 6. Vi fästa särskildt uppmärksamheten på det fragment af ett djur-hufvud, som ses vid nedersta brottkanten af fragmentet. Detta djurhufvud har tydligen haft alldeles samma utseende soin de två från sidan sedda djurhufvud, som förekomma på öfre delen af Resmostenen nr 4.
Inskriften har varit inhuggen på en upphöjd ram längs kanterna. De bevarade delarna af denna ram ha ett något oregelbundet utseende, i det att sjelfva kanterna äro snedt afskurna. Till höger är denna afskärning särskildt skarp, så att runorna här icke kunnat inhuggas ända ut till kanten.
Fragmentets mått äro 31 och 38 cm. Största tjockleken är 6 cm. Både ornamentens och runornas nuvarande utseende visar, att stenen en gång legat som golfsten, utsatt för nötning.
Inskriften har mot hvad vanligen är förhållandet börjat på högra sidan och slutat på den venstra. Den läses från venster till höger, och runorna stå derför ined fötterna utåt mot kanten. Följande runor äro helt eller delvis bevarade:
---++ « þ---[+f†i!\ +---
---na i þ---[e]ftir +---
1 Om betydelsen af denna benämning se ofvan s. 46, not. 1.
Källa: Project Runeberg ·