Read Runeberg

Ölands runinskrifter. Första bandet.

Originalsida 91
Originalsida 91
Originalsida 90
Originalsida 91
90–91

Sida 91

24. Stenåsa kyrkogård (Pl. XIV. Fig. 24)

24. STENÅSA KYRKOGÅKD.

77

I oskutr, isl. Ásgautr, betecknar os-runan efter all sannolikhet nasaleradt a, då både o- och ǫ-ljud i samma inskrift uttryckes med u (burk, Borgh-, biurn, biǫrn). — Den ursprungliga formen af faderns namn är BorghgæiRR, acc. -gæiR. Skrifsättet burkeR skall utan tvifvel beteckna uttalet BorghgeR och visar, att diftongen æi förkortats till e i icke hufvudtonig stafvelse, liksom au förkortats till o i Asgotr af Asgautr. Förkortningen har förmodligen varit förbunden med reduktion af den starka biton, som hvilat på senare sammansättningsledet i BorghgæiRR och Asgautr. Jfr ofvan s. 12 och s. 64 (Gräsgård nr 16) samt Noreen, Altschwedische Grammatik, s. 79.

24. Stenåsa kyrkogård.

Pl. XIV. Fig. 24.

Literatur: L. 1310. — Rhezelius, Monumenta, Runica in Ölandia, konceptet nr 16, utskriften nr 26. — Peringskölds samlingar i k. Biblioteket i Stockholm, VIII bandet. — Ahlqvist, Ölands Historia, II, 2, s. 79.

Den andre af de två Stenåsastenarna har länge varit förlorad. Den var borta på Ahlqvists tid, och troligen har den blifvit förstörd redan långt tidigare, då den icke fins afbildad hos Frigelius, som aftecknat den nyss omtalade Stenåsastenen. Våra källor för kännedomen om den fig. 24 afbildade fragmentariska runstenen äro Rhezelii Monumenta samt ett träsnitt i Peringskölds samlingar. Detta träsnitt tillhör samma samling, hvaraf flertalet är intaget i Bautil (ofvan s. 6). Det är osigneradt.

Vår fig. 24 är en kopia af Rhezelii teckning i konceptet. Enligt denne författare var stenen en kalkstenshäll och låg på en graf söder om kyrkan. De af Rhezelius uppgifna måtten, hvilka öfverensstämma med den å träsnittet utsatta skalan, voro: längd 2 alnar 10 tum (1.43 m), största bredd 1 aln 9 tum (0.82 m). Af den ursprungliga längden saknades dock mycket nedtill och äfven ett litet stycke upptill. Man kan antaga att, då stenen var rest, den höjt sig mer än tre alnar (1.78 m) öfver jordytan.

Inskriften var enligt Rhezelius otydlig (»synes illa»), och på ett par ställen har hvarken han eller upphofsmannen till den teckning, som är återgifven i träsnittet hos Peringsköld, kunnat utreda skriften. Följande ord läsas hos Rhezelius:

- - ᛁ[ᚠᛐ]ᛁᛦ × ᚬᛐᚱᚤᚴ × ᛒᚱᚢ - - - ᚦᚾᛁ × ᛚᛁᛐ × ᚱᛅᛁᛌᛅ • ᛅᚠᛐᛁᛦ • [..]ᚿ • ᛌᛁᚾ ᚼᛁ

5 10 15 20 25 29 32 35

Transliteration: - - -i[ft]iR × otrük × bru - - — — þni × lit × raisa • aftiR •

5 10 15 20 25 29

[..]n sin hi - -

32 35

Källa: Project Runeberg ·