Sida 131
11. kap. I hvilket Onkel Prudents vrede växer i förhållande till qvadraten på hastigheten.
poet kallat den så — har nu stigit ned från första till femte eller sjette storleken. Denna guvernementets anspråkslösa hufvudort hade ett ögonblick visat sina gamla murar, försedda med alldeles onödiga skottgluggar, de gamla tornen i midten af staden, dess moskéer, belägna vid sidan af kyrkor, uppförda i modern stil, dess katedral, hvars fem kupoler, förgylda och beströdda med blåa stjernor, tycktes vara tagna från en bit af firmamentet — det hela nästan i nivå med Volgas utlopp, detta utlopp, som i vidd håller två kilometer.
Från denna stund räknadt blef Albatros’ flygt icke annat än ett slags ilfärd genom de högre luftlagren, alldeles som om den varit förspänd med dessa ryktbara bevingade hästar, hvilka tillryggalade tolf kilometer med ett enda vingslag.
Klockan var tio på morgonen den 4:de Juli, då luftskeppet styrde kurs åt nordvest, under det att det nästan oafbrutet följde Volgas floddal. Dons och Urals stepper utbredde sig på ömse sidor om floden. Om det hade varit möjligt att kasta en blick ned på dessa vidsträckta områden, skulle man knappt hunnit räkna alla städer och byar som funnos der. Framemot aftonen passerades Moskwa utan att man ens brydde sig om att salutera flaggan på Kreml. På tio timmar hade Albatros tillryggalagt de tvåtusen kilometer, hvilka skilja Astrakan från alla ryssars gamla hufvudstad.
Från Moskwa till Petersburg är jernvägslinien icke längre än tolf hundra kilometer. Det var således en affär på endast en half dag. Albatros uppnådde också, exakt som ett iltåg, Petersburg och Nevas stränder klockan två på morgonen. Den ljusa natten — på denna höga latitud går junisolen nästan aldrig ned — gjorde, att man med en enda blick kunde öfverse hela denna stora hufvudstad.
Derpå passerades Finska viken, Abos skärgård, Östersjön, Sverige, vid Stockholms latitud, Norge, vid
Källa: Project Runeberg ·