Sida 132
11. kap. I hvilket Onkel Prudents vrede växer i förhållande till qvadraten på hastigheten.
Kristianias latitud. Tio timmar endast för att tillryggalägga dessa tvåtusen kilometer! Man skulle i sanning kunnat tro, att ingen mensklig kraft skulle vara i stånd att längre hejda Albatros’ fart, alldeles som om resultaten af den kraft, den under sin fart utvecklade, och jordens attraktion skulle hållit den uppe i en oföränderlig rörelsebana omkring jordklotet.
Den stannade emellertid, och det just öfver det beryktade Rjukanfoss i Norge.
Gaustafjället, hvars spets beherskar det natursköna Telemarken, föreföll att vara en gigantisk afvisare, som förbjöd Albatros att vidare fortsätta sin färd åt vester.
Från denna stund räknadt styrde också Albatros kosan rakt åt söder utan att minska farten.
Men hvad gjorde Frycollin under denna otroligt hastiga färd?
Frycollin satt stum inne i sin hytt och sof nästan oafbrutet utom vid måltidstimmarna.
Då höll François Tapage honom sällskap och gjorde ofta narr af hans rädsla.
— Jaså, min gosse! — brukade han säga, — du skriker ej längre! ... Du behöfver verkligen icke alls genera dig! ... Du slipper undan med två timmars uthängning! ...Jaha! ... med den hastighet, som vi nu hafva, skulle det minsann vara ett ypperligt luftbad för dem, som lida af reumatism!
— Jag tycker att allt lossar i fogningarna! — sade Frycollin.
— Det kan väl hända, min hederlige Fry! Men vi gå så fort, att vi icke en gång kunna falla! ...Det är då åtminstone alltid en tröst!
— Är det sant?
— På min gascognarära!
För att nu hålla oss till sanningen och icke öfverdrifva som François Tapage, så var det säkert, att de uppehållande propellrarnas hastighet kunnat minskas
Källa: Project Runeberg ·