Sida 135
11. kap. I hvilket Onkel Prudents vrede växer i förhållande till qvadraten på hastigheten.
För öfrigt skulle icke, äfven om alla dessa vilkor hade uppfylts, förslaget kunna sättas i verkställighet — åtminstone icke denna dag.
Albatros hade, sedan den lemnat Norge vid Gaustafjället, styrt kosan rakt åt söder. Den följde alldeles den noll graders longitud, som i Europa är detsamma som Parisermeridianen.
Den passerade derefter öfver Nordsjön, icke utan att framkalla en mycket naturlig förvåning ombord på de tusentals fartyg, hvilka upprätthålla kusthandeln mellan England, Holland, Frankrike och Belgien. Om icke snusdosan fölle ned på däcket på ett af dessa fartyg, så fans det alla möjligheter för, att den skulle falla till hafvets botten.
Onkel Prudent och Phil Evans voro således tvungna att afvakta ett gynsammare ögonblick. För öfrigt erbjöd sig, som man snart får se, inom kort ett ypperligt tillfälle för dem att utföra sin plan.
Klockan tio på aftonen uppnådde Albatros Frankrikes kuster ungefär vid Dunkerque. Natten var ganska mörk. Under ett ögonblick kunde man se Gris-Nez fyren korsa sina elektriska ljusstrålar med fyrens vid Dover på hvar sin sida om det trånga sundet Pas de Calais. Derpå fortsatte Albatros sin väg öfver det franska området, under det den höll sig uppe i en medelhöjd af tusen meter.
Dess hastighet hade ingalunda minskats. Den for som en bomb öfver städer, köpingar och byar, hvilka ligga så tätt bredvid hvarandra inom dessa det norra Frankrikes rika provinser. Vid denna Paris’ meridian lågo utom Dunkerque, Doullens, Amiens, Creil och Saint-Denis. Luftskeppet afvek ej från den räta linien. På så sätt anlände den framemot midnatt till “Den strålande staden“, som förtjenar sitt namn till och med då dess invånare gått till hvila — eller borde hafva gjort det.
Hvad var det för en besynnerlig idé af ingeniören, som förmådde honom att stanna ofvanför Paris? Det vet
Källa: Project Runeberg ·