Sida 146
12. kap. I hvilket ingeniör Robur handlar som om han ville täfla om ett af de Monthyonska prisen.
den af en massa skriande storkar, rapphöns och ibisfoglar, hvilka försökte att flyga i kapp med den; men luftskeppets snabba flygt lemnade dem snart långt efter.
Mot aftonen uppfyldes luften af vrålandet från talrika hjordar af elefanter och bufflar, hvilka genomströfvade detta område, hvars fruktbarhet verkligen är underbar.
Under det följande dygnet upprullades under Albatros hela den trakt, som är belägen i Nigers krökning.
Tänk om en geograf skulle haft till sin disposition en dylik apparat, med hvilken lätthet skulle han icke då kunnat göra en topografisk afbildning af detta land, erhålla uppgifter om höjder, utstaka flodernas och deras bifloders lopp, bestämma städernas och byarnas läge! Då skulle det icke länge finnas sådana tomrum på kartorna öfver Central-Afrika, icke längre detta hvita med matta färger och punkterade linier, icke längre dessa obestämda beteckningar, hvilka utgöra kartografernas förtviflan!
Den ll:te på morgonen passerade Albatros bergen i Norra Guinea, som ligger inklämdt mellan Sudan och bugten, som bär dess namn. Kongbergen i konungariket Dahomey aftecknade sig otydligt vid horisonten.
Sedan afresan från Timbuctu hade Onkel Prudent och Phil Evans kunnat konstatera, att den rigtning, Albatros hela tiden följt, varit rakt från norr till söder. Följden af detta blefve att de, om Albatros icke ändrade kurs, sex grader längre ned skulle passera linien. Skulle luftskeppet då ännu en gång lemna fastlandet bakom sig och sträcka ut icke längre öfver Beringshaf, Kaspiska hafvet, Nordsjön eller Medelhafvet, utan öfver den ofantliga Atlantiska oceanen?
Denna utsigt var just icke egnad att uppmuntra de båda kollegerna, hvilkas möjligheter att fly då skulle blifva lika med noll.
Emellertid saktade Albatros farten, alldeles som om den tvekade i det ögonblick, då den stod i begrepp att
Källa: Project Runeberg ·
