Sida 147
12. kap. I hvilket ingeniör Robur handlar som om han ville täfla om ett af de Monthyonska prisen.
lemna Afrikas jord. Tänkte möjligen ingeniören på att vända tillbaka samma väg? Nej, ingalunda! Men hans uppmärksamhet var särskildt riktad på det land, öfver hvilket han nu passerade.
Man vet — och han visste det också — att konungariket Dahomey är ett af de mäktigaste på Afrikas vestkust. Men ehuru det är tillräckligt mäktigt för att kunna strida med sitt grannland, konungariket Aschantis, är dess område dock begränsadt, i ty att det endast utgör en sträcka af 540 kilometer från norr till söder och 270 kilometer från öster till vester; dess befolkning uppgår emellertid till sju eller åttahundratusen, sedan det eröfrat de båda fria områdena Ardrah och Wydah.
Om också detta konungariket Dahomey icke är stort, så har det i alla fall ofta låtit tala om sig. Det är beryktadt genom de afskyvärda grymheter, som begås vid dess årliga fester, genom dess menniskooffer, upprörande hekatomber, hvilka anställas till ära för den herskare, som afgår och den herskare, som träder i den förres ställe. Det anses till och med som en artighetsbetygelse, att kungen af Dahomey, då han tar emot besök af någon hög person eller främmande sändebud, öfverraskar denne med ett dussin hufvuden, afhuggna till hans ära — och afhuggna af justitieministern, “minghan“, hvilken på det förträffligaste sätt utöfvar sina pligter som bödel.
Just vid den tidpunkt då Albatros passerade gränsen till Dahomey hade herskaren Bâhadou nyss dött, och hela befolkningen höll på att skrida till val af hans efterträdare. Detta förorsakade en liflig rörelse i bela landet, något som icke heller hade undfallit Robur.
Långa tåg af dahomianer, hvilka kommo från landsbygden, styrde kosan mot Abomey, hufvudstaden i riket. Väl underhållna vägar, hvilka slingra sig genom vidsträckta ängar, betäckta med jättegräs, präktiga skogar af palmer, kokosträd, pomeransträd, mangoträd, sådant var landet, som utbredde sig under Albatros och från
Källa: Project Runeberg ·