Sida 148
12. kap. I hvilket ingeniör Robur handlar som om han ville täfla om ett af de Monthyonska prisen.
hvilket vällukter stego upp ända till densamma, under det att papegojor och domherrar flögo af och an öfver hela detta grönskande område.
Ingeniören, som stod lutad öfver barrièren försjunken i tankar, vexlade då och då ett par ord med Tom Turner.
Det såg för öfrigt icke ut som om Albatros skulle haft den förmånen att ådraga sig dessa vandrande skarors uppmärksamhet, hvilka som oftast voro dolda af trädens ogenomträngliga löfverk. Orsaken hvarför de ej varseblefvo Albatros var utan tvifvel, att den höll sig på en ganska ansenlig höjd midt uti ett lager af lätta moln.
Vid elfvatiden på förmiddagen blef hufvudstaden synlig med dess bälte af murar, omgifna af en löpgraf, som mäter ungefär 20 kilometer i omkrets, dess breda, regelbundna gator, uppdragna på en jemn mark, och dess stora torg, hvars norra sida upptages af det kungliga slottet. Denna vidsträckta samling af bygnader domineras af en terass, belägen icke långt från offertemplet. Det är från denna terass, som man under festdagarna kastar ned till folket fångar, hvilka ligga inneslutna i videkorgar, och man kan svårligen föreställa sig med hvilken grymhet dessa olyckliga offer slitas i stycken.
På en af borggårdarna i det kungliga slottet voro uppstälda fyratusen krigare, en afdelning af det kungliga gardet — icke den minst modiga.
Om det är tvifvelaktigt att det fins amazoner vid floden af samma namn, så är det däremot icke längre tvifvelaktigt att det finnes sådana i Dahomey. Somliga bära blå skjorta, rödt och blått skärp, hvita benkläder, kantade med blått, hvit hufvudbonad och ett patronkök fästadt vid bältet; andra åter, nemligen elefantjägarinnorna, äro beväpnade med tunga karbiner, knifvar med kort blad och två antilophorn, fästade vid hufvudet medelst ett jernband. Vidare bära de, som höra till artilleriet,
Källa: Project Runeberg ·