Sida 94
8. kap. I hvilket man får se, att Robur beslutar sig för att besvara en vigtig fråga, som ställes till honom.
Deras rop förlorade sig i de tusentals hurrarop, hvarmed de resande helsade deras färd.
Emellertid hade tre eller fyra af luftskeppets besättning kommit ut på däcket. En af dem kastade ned en repända till tåget, liksom sjömännen bruka göra, då de passera förbi ett skepp, som går långsammare än deras — ett ironiskt sätt att erbjuda dem en bogserlina.
Albatros återtog nu sin vanliga hastighet och efter en halftimme hade den lemnat bakom sig tåget, hvars rökpelare snart försvann ur synhåll.
Vid ett-tiden på eftermiddagen syntes en vidsträckt skifva, som återkastade solstrålarna alldeles som en ofantlig reflektor.
— Det måste vara mormonernas hufvudstad, Salt-Lake-City! — sade Onkel Prudent.
Det var verkligen staden vid Stora saltsjön, och skifvan, som de sågo, var det runda taket på tabernaklet, i hvilket tiotusen heliga godt kunna rymmas. Som en konvex spegel spred den solstrålarna åt alla sidor.
Der låg nu den stora staden vid foten af Wahsatchbergen, hvilka till största delen äro beklädda med cedrar och barrträd och vid stranden af floden Jordan, hvilken för Utahs vatten till Stora saltsjön.
Rundt omkring utbredde sig landssträckor, väl skötta, väl odlade, rika på betesmarker, der fårhjordarna kunde räknas i tusental.
Men allt detta försvann snart som en skugga, och Albatros gick nu i sydvestlig rigtning med ökad hastighet, hvilket också blef ganska känbart, emedan hastigheten nu var större än vindens.
Snart flög luftskeppet fram öfver Nevadas silfverhaltiga territorier, som endast genom Sierran skiljes från Californiens guldhaltiga.
— Vi kunna utan tvifvel vänta att få se San-Fransisco innan nattens inbrott! — sade Phil Evans.
Källa: Project Runeberg ·