Sida 13
Tredje kapitlet
TREDJE KAPITLET
13
plommonkompott, och till dessert sockrade rakor samt gammalt godt Mosel.
For ett gammalt pappers skull offrade min onkel allt detta. I egenskap af en om brorson trodde jag mig skyldig att ata for honom pa samma gang som for egen riikning, hvilket jag ocksa samvetsgrannt gjorde.
— Aldrig har jag sett nagot sadant! — sade den goda Martha. — Att professorn inte ater middag!
— Ja, det ar verkligen besynnerligt.
— Det bebadar nagon allvarsam hiindelse ! — svarade den gamla tjenarinnan med en knyck pa huf-
vudet.
Enligt min tanke betydde det ingenting annat an ett forfarligt upptrade, da min onkel skulle finna, att bans middag var uppaten.
Jag boll redan pa med min sista riika, da en hog-Ijudd stamina ryckte mig fran dessertens njutningar. Jag gjorde ett enda sprang fran salen till kabinettet.
TREDJE KAPITLET.
— Det ar tydligen runor, — sade professorn, och rynkade ogonbrynen. — Men det finnes en bemlighet harunder, och jag skall upptacka den, om inte . . .
En haftig atbord fullandade bans tanke.
— Satt dig der, — tillade han, pekande med fingret at bordet, — och skrif!
Inom ett ogonblick var jag fardig.
— Nu skall jag diktera for dig hvarje bokstaf i vart alfabet, som svarar emot en af dessa islandska bokstaf ver. Vi fa se hvad det ger for resultat. Men, vid den helige Mikael, akta dig val for att skrifva fel!
Diktamen boi-jade, och jag gjorde mitt basta. Hvarje
Källa: Internet Archive ·
