Sida 334
Sjette kapitlet
60
ingeniOr eoburs LUFTFAKI)
Hi:
Just i detta Ogonblick oppnades dorren till cellen. En man blef synlig pa troskeln. Det var Robur.
— Arade medlemmar af Weldoninstitutet, — sade han med allvarlig stamma, — ni aro nu fria att komma och ga . . .
— Fria! — skrek Onkel Prudent.
— Ja — inom Albatros' granser!
Onkel Prudent och Phil Evans stortade ut ur cellen. Och hvad sago de?
Tolf till tretton hundra meter under sina fetter ett land, som do forgafves bemodade sig att igenkanna.
SJETTE KAPITLET.
Hvilket ingeniorer, mekanici och andra fackman kanske gjorde klokast i att hoppa ofver.
"Vid hvilken tidpunkt skall menniskan upphora att krala i dyn, i stallet for att lefva i den blanande, fridfulla rymden?" Mgar Camille Flammarion.
Svaret ar ytterst enkelt: det skall ske vid den tidpunkt, da mekanikens framsteg tillata oss att losa luftseglingsproblemet. Och' allt sedan nagra ar tillbaka har man borjat tanka pa, att en mera praktisk anvandning af elektriciteten borde leda till problemets losning. ■ Ar 1783, langt innan broderna Montgolfier hade konstruerat sin forsta montgolfiere och fysikern Charles sin forsta ballong, hade nagra afventyrsalskande hjernor dromt om att erofra luften medelst mekaniska apparater. De forsta uppfinnarna hade saledes icke tankt pa apparater, som voro lattare an luften — hvilken tanke icke heller skulle kunnat uppsta under fysikens davarande standpunkt. Det var af apparater tyngre an luften, af
Källa: Internet Archive ·
