Till jordens medelpunkt

32

TILL JOBDENS MBDELPUNKT

SJETTE KAPITLET.

Vid dessa ord gick en rysning genom min kropp. Imellertid lade jag band pa mig, och beslot till ocli med att halla god min. Blott vetenskapliga argument kunde hejda professor Lidenbrock. Sadana funnos ocksa, ocli ganska goda dartill, mot mojligheten af en dylik resa. Att begifva sig till jordens medelpunkt! Hvilken galenskap! Jag sparade min lardom till ett lagligt tillfalle och tankte nu pa, maltiden.

Det ar ofverflodigt att meddela min onkels vredesutbrott vid asynen af det odukade bordet. Allt forklarades. Den goda Martha aterfick sin frihet; hon skyndade till torget, oeh gjorde sin sak sa val, att min hunger en timme derefter var stillad, och jag ater egnade min uppmarksamhet at min belagenhet.

Under maltiden var min onkel nastan glad, och han tilliit sig till och med larda skamt, som aldrig aro sardeles farliga. Efter desserten gaf han mig tecken att folja med in i bans arbetsrum.

Jag lydde. Han satte sig vid ena- andan af sitt skrifbord, och jag vid den andra.

— Axel, — sade han med temligen mild rost, du iir en mycket kunnig gosse; du har har gjort mig en oersattlig tjenst, da jag, trott att kampa forgafves, stod i begrepp att ofvergifva denna kombination. Hvart hade jag forirrat mig? Ingen kan veta det! Jag skall aldrig glomma detta, min gosse, och du skall hafva din andel i den ara, vi skola skorda.

, — Sesa, — tankte jag, — nu ar han vid godt lynne ; ogonblicket ar inne att diskutera denna ara.

— Framfor allt, — atertog onkel, — anbefaller jag dig den fullkomligaste tystlatenhet, du forstar mig? Jag saknar icke afundsman inom den larda verlden, och