Till jordens medelpunkt

186

TILL JORDENS MEDELPUNKT

— Detta hander stundom ; det finnes trad, som blifvit forvandlade till verkliga antraciter, men ocksa andra, hvilka liksom detta annu endast undergatt borjan till fossil forvandling. Se hit, — tillade min onkel och kastade en af dessa dyrbara lemningar i hafvet.

Trastycket forsvann forst, men aterkom snart till vattenytan, der det forblef lugnt gungande pa, vagorna.

— Na, ar du nu ofvertygad? — fragade min onkel.

— Framfor allt ofvertygad ora, att detta ar otroligt! Foljande afton var flotten alldeles fardig, tack vare

Hans' skicklighet. Den holl tio fot i langd och fem i bredd; de fossila bjelkarna, sins emellan sammanbundna med starka tag, erbjodo en stadig yta, och sedan denna improviserade farkost val lupit af stapeln, flot den lugnt pa Lidenbrockshafvets boljor.

TRETTIOANDRA KAPITLET.

Den 13 Augusti stego vi upp i god tid, ty det galde att forsoka pa ett nytt, hastigt och foga trottande fortkomstsatt.

— En mast, tillverkad af tva grofva kappar, en ra, bildad af en tredje, ett segel, lanadt Mn vart filtforrad, utgjorde fiottens tackling. Tag fattades icke; det hela var bastant.

Klockan sex gaf professorn signal att ga ombord. Lifsmedlen, bagaget, instrumenten, vapnen och en betydlig qvantitet sott vatten, uppsamladt bland klipporna — allt fans pa sin plats.

Hans hade inrattat ett roder, som tillat honom att styra sin flytande apparat, och hvilket han skotte; jag gjorde loss taget, som fastholl oss vid stranden, seglet hissades och vi gledo hastigt ut pa djupet.