Till jordens medelpunkt

26

TILL JORDENS MEDELPUNKT

FEMTE KAPITLET.

Jag hade natt och jemt tid att lagga det fordomda dokumentet tillbaka pa, bordet.

Professor Lidenbrock tycktes vara forsjunken i djupa betraktelser. Hans allt beherskande tanke lemnade honom icke ett ogonblicks ro ; ban hade tydligen granskat, analyserat saken, tagit i ansprak sin inbillnings alia resurser under promenaden, och aterkom nu for att tillampa nagon ny kombination.

Han slog sig hastigt ner i lanstolen och borjade med pennan i hand att teckna formler, som liknade en algebraisk kalkyl.

Mina blickar foljde hans darrande hand, jag forlorade icke en enda af hans rorelser. Hvilket oviintadt resultat skulle va.1 plotsligen framtrada? Jag darrade, ehuru utan orsak, alldenstund, da, den ratta, den "enda" losningen redan var funnen, hvarje annat forsok nodvandigtvis skulle blifva fruktlost.

I tre langa timmar arbetade min onkel utan att tala, utan att lyfta upp hufvudet, utstrykande, atertagande, skrapande och borjande om igen tusen ganger.

Jag visste ganska vfil, att om han lyckades ordna dessa bokstafver i alia de sins emellan olika stallningar, som de kunde intaga, sa, skulle den ratta frasen aterfinnas deribland. Men jag visste ocksa, att endast tjugu bokstafver kunna bilda tva, qvintillioner, fyrahundratrettiotva, qvadrillioner, nioliundratva trillioner, atta milliarder, hundrasjuttiosex millioner, sexhundrafyrtiotusen olika kombinationer. Och som det nu fans hundratrettiotva bokstafver i frasen, sa innefattade dessa hundratrettiotva, bokstafver ett antal olika fraser, som endast kan uttryckas med atminstone hundratrettiotre siffror, ett tal som ax nara nog omOjligt att framsaga och ofvergar all uppfattning.